- Project Runeberg -  Andrew Johnson : Förenta Staternas president och striderna på hans tid /
138

(1880) [MARC] Author: Jean Schucht Translator: G. T. Rabenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vid betraktande altså däraf, att genom denna lag
rättskipningen och förvaltningen i alla enskilda stater stördes, uttalade
Johnson sitt veto däremot.
Det samma mottogs väl i kongressen
med spott och hån, senaten skred till och med till en ny
röstning, men då tvåtredjedels majoritet icke kom till stånd, vann
den ingen laga kraft, och presidentens veto förblef verksamt.

Här hade Johnsson allmänna opinionen åter på sin sida,
hvilket gaf honom mod att i ett tal till den store patrioten
Washingtons ära på dennes födelsedag — en unionens
nationalfest — ännu en gång klart och tydligt uttala sin åsigt med
afseende på sydstaternas reorganisation. Det förråder den öfvade
talaren och en fast karaktär, som förmår simma äfven emot
den starka strömmen, en karaktär utan ångest och fruktan för
allmänna opinionen. Några satser ur det samma skola för visso
vara månge läsare välkomna.

»Min politiks väsen och tendens går ut på att återställa
sydstaternas förening med och deras forna förhållande till
centralregeringen. Denna högtidliga dag, på hvilken vi fira vår stora
republiks grundläggare, anser jag särdeles passande för mig att
offentligen uttala mitt beslut. Liksom år 1860 så står jag i dag
inför eder, gent emot dem, som äro fiender till författningen och
söka göra intrång på centralregeringen. Jag har aldrig kungjort
andra åsigter än då och icke fullföljt några andra. Då fans det
två partier, af hvilka det ena ville förinta förbundsauktoriteten
för att upprätthålla slafveriet, medan det andra icke mindre
arbetade på dess undergång för att afskaffa slafveriet. Men jag
håller fast vid min gamla ståndpunkt, fredsstörarne må komma
från norr eller från söder. När de från de södra staterna
utbröto i uppror och krig, stod jag orubbligt fast på
unionsregeringens sida, och det samma gör jag nu gent emot dess
motståndare i norden. För mig stod alltid främst värnandet och
upprätthållandet af unionen — med eller utan slafveri. Nu är
det öppna upproret genom regeringens starka arm brutet, och
sedan den fullgjort detta, för den emot de besegrade följande
språk: Ingen kompromiss! Nedläggen vapnen, erkännen
unionsförfattningen, fogen eder efter förbundslagarne, då är alt
utplånadt.

Nu hafva de verkligen sträckt vapen och tillstå, att de
befunnit sig på afvägar, att deras plan att spränga unionen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:39:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forenstat/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free