- Project Runeberg -  Andrew Johnson : Förenta Staternas president och striderna på hans tid /
140

(1880) [MARC] Author: Jean Schucht Translator: G. T. Rabenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

icke häller få tillträde till den samma. Jag tillstår öppet, att
jag såsom regeringens hufvud aldrig kan göra en sådan åsigt
till min.»

Den sista satsen är något sofistisk. De återeröfrade staterna
betraktades och behandlades ju icke af kongressen såsom »icke
tillhörande unionen», utan man skulle blott ännu vägra
rebellerna vissa rättigheter, på det de icke å nyo skulle kunna bedrifva
det gamla ofoget. Och till skydd för den hvita så väl som den
svarta befolkningen fordrades ännu ett besättande af
hufvudpunkterna, altså ett slags krigstillstånd, hvilket utan tvifvel någon
tid måste göra intrång på den borgerliga förvaltningen. Men
detta är städse följden af alla krig i alla jordens länder. Att
kan hända här och där linien öfverskreds, bragte likaledes de
genom rebellerna åstadkomna anomala förhållandena med sig.

Men väl hade Johnson så till vida rätten och humaniteten
på sin sida, som han fordrade, att icke ett helt folk, icke hela
områden skulle bestraffas, icke den oskyldige lida med den
skyldige. Äfven däri kan man icke alltid samvetsgrant och noga
draga gränslinien. När ett land besväras med krigstillstånd,
måste, ty värr, tusende oskyldige medborgare hjälpa till att bära
bördan, hvilket nästan är alldeles oundvikligt. Men Johnson hade
ju redan benådat många anstiftare, ja krigets upphofsmän.

Låtom oss nu vidare följa historiens gång.

Sedan presidentens ofvan nämnda veto inträdt, antog
kongressen med 104 röster mot 33 följande resolution.

»Upproret, hvilket, såsom presidenten sade den 29 maj 1865,
i den gräsligaste gestalt företogs af en del af Förenta Staternas
folk mot de rättmätige vederbörandena, men hvars stridskrafter
nu äro nästan helt och hållet öfverväldigade, har under sitt
förlopp beröfvat folket i de stater, i hvilka det egde rum, all
rättmätig borgerlig styrelse.» (Johnsons egna ord).

»I detta fall är det kongressens pligt, att genom lämplig
lagstiftning sätta folket i de berörda staterna i stånd till
organiation af nya statsregeringar och, såsom författningen säger,
garantera hvarje stat en republikansk regeringsform.

Det är därför husets väl öfvertänkta åsigt, att tillståndet i
rebellstaterna måste föranlåta presidenten att ännu en tid bortåt
upprätthålla habeas-corpus-akten i dessa stater.

Likaledes måste tillståndet i rebellstaterna föranlåta
presidenten att ännu så länge i de samma upprätthålla den militära

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:15:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forenstat/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free