- Project Runeberg -  Andrew Johnson : Förenta Staternas president och striderna på hans tid /
142

(1880) [MARC] Author: Jean Schucht Translator: G. T. Rabenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lagstiftande och dömande rättigheter. Först och främst uppstode
den frågan, om det motsvarade en klok politik, att man, under
det hela elfva stater icke vore representerade i kongressen,
upphöjde hela den färgade befolkningen och andra uteslutna klasser
till medborgare i Förenta Staterna. »Kan väl förnuftigtvis
antagas, att fyra millioner knapt ur slafveriet befriade negrar ega
de erforderliga egenskaperna för att kunna utöfva full
medborgarrätt, under det den bildade utländingen — för att blifva
medborgare — först måste genomgå en femårig pröfvotid?»

»Raceskilnaden gynnas genom denna lag till förmån för de
färgade mot de hvita. Centralregeringen tillvällar sig härigenom
en makt, som upphäfver staternas federationssystem. En så
djupt i de enskilda staternas jurisdiktionsrätt ingripande lag skulle
endast nära tvedrägtens och secessionens anda och icke låta fred
och endrägt komma till stånd. Han erkände nödvändigheten af
ett skydd för de frigifna slafvarne och skulle i detta afseende
räcka kongressen handen, men under domarenas medverkan och
icke genom de till södern sände förbundskommissarierna.»

Likaledes protesterade Johnson i detta vetocirkulär mot de
sydliga kongressmedlemmarnes uteslutande, emedan
unionsförfattningen garanterade hvarje stat rätt att representeras i
kongressen, och emedan sydstaterna aldrig upphört att vara
förbundsstater, emedan deras separationsbeslut ab initio varit af noll och
intet värde, och altså hade de ännu sin fulla rätt att
representeras. Bristen på en statsorganisation hade han såsom president
redan afhjälpt; kongressen hade altså ingen rätt att behandla
dessa stater såsom ännu icke rehabiliterade. Om det likväl
skedde, så måste han, såsom vald af hela nationen, värna och
beskydda de här icke representerade staternas intressen och
rättigheter.»

Detta är icke mer ett opartiskt språk af en den stora unionens
president, utan ett försvarstal af en sydstaternas advokat.

Kongressen var fulltalig, d. v. s. enligt konstitutionen
kompetent att fatta beslut äfven utan sydstaternas representanter,
och följaktligen äfven berättigad att stifta lagar. Och den nu
använda lagen utfärdades ju för hela unionen och var betingad,
ja, absolut erforderlig i följd af situationens nödvändighet. Den
konstitutionella principen var genom den samma icke kränkt, ty
kongressen är beslutmässig, när majoriteten af dess medlemmar
är till städes, och det var fallet denna gång. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:15:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forenstat/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free