Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De flesta sydstaterna voro också redan i kongressens anda
reorganiserade i enlighet med lagen af den 20 februari.
Alabama, Arkansas, Georgia, Florida, Louisiana, Nord- och
Sydcarolina hade fogat sig efter den samma. Den 14:de
tillsatsartikeln hade altså erhållit den enligt konstitutionen erforderliga
tvåtredjedels majoriteten i kongressen äfvensom bifall af
trefjärdedelar af de enskilda staterna och fick genom presidentens
ratifikation laga kraft. Den förstärker på lämpligt sätt
centralregeringen, utan att despotiskt beherska de enskilda staterna.
Jag har ofvanför meddelat innehållet af den samma.
Huru mycket Johnson efter processen förändrat sin åsigt,
bevisar han därigenom, att han för den förut blott såsom
rumpkongress betraktade och till stiftande af lagar icke berättigade
kongressen nu själf lät framlägga ett lagförslag till vidare
modifikation af författningen. Ty värr, begick han likväl
därigenom en inkonsekvens. Dittils ville han veta författningen värnad
ända till bokstafven och icke tillåta någon förändring, och nu
föreslog han själf »amendements»!
I enlighet härmed skulle presidentskapets varaktighet
förlängas från 4 till 6 år, men den, som varit president, icke få
omväljas. Johnson hade härigenom för afsigt att något aflägsna
de för ofta inträffande valoroligheterna, som bilda en stor
skuggsida i det amerikanska statslifvet.
Med afseende på presidentens val skulle i hvarje
kongressdistrikt röstas direkt, så att den kandidat, som i ett distrikt har
pluralitet, erhåller en röst för detta distrikt. Om ingen
kandidat erhölle den absoluta pluraliteten af de 317 rösterna, skulle
ett val anställas mellan de två, som fått de flesta rösterna.
I händelse af presidentens och vicepresidentens död eller
afsättning skulle statssekreteraren, efter denne finansministern och
eventuelt krigsministern öfvertaga ämbetet.
Ett annat förslag hade afseende på förbundsdomarne, hvilka
icke mer skulle väljas på lifstid utan blott på 12 år.
Ändamålsenligheten af dessa lagförslag betviflades icke, men
likväl ignorerade kongressen de samma och senaten lät till och
med lägga dem olästa ad acta. Ett lagförslag af en man, som
förut icke erkänt kongressens rättsbestånd och hans lagar, ville
man als icke diskutera, äfven om det varit ännu mera
ändamålsenligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
