- Project Runeberg -  Andrew Johnson : Förenta Staternas president och striderna på hans tid /
159

(1880) [MARC] Author: Jean Schucht Translator: G. T. Rabenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Statsprocessens utgång äfvensom Johnsons senare förhållande
förskaffade honom åter ett betydande anhang, så att han för
det den 3 november 1868 förestående presidentvalet sattes i fråga
af en del af det demokratiska partiet, men utan framgång.

Såsom bekant erhöll general Grant — unionens räddare —
pluraliteten och förvaltade sitt ämbete så ärofullt, att han valdes
för en andra period.

Johnson förvaltade sitt ämbete ända till mars 1869, då
Grant aflöste honom, i tämlig endrägt med de lagstiftande
faktorerna. Konflikterna voro förklarade och till en del lösta. I
tider af heta partistrider, öfverskrider äfven den lugnaste
tänkare understundom den gränslinie, inom hvilken han vid
normala statsförhållanden skulle hafva hållit sig. Äfven Johnson
måtte väl slutligen känna, att ett envist fasthållande vid
författningens bokstaf gent emot rebellerna likväl icke varit den
alldeles riktiga tolkningen och politiken. Ty enligt
konstitutionens anda och ordalydelse fingo de nyligen bekämpade
»förbrytarne mot författningen» icke strax kallas till rådslag öfver den
samma, till högsta lagstiftande makten, utan de hade att lida
sitt välförtjänta straff. Detta dikterade icke hämndens
oförsonliga ande, utan den eviga rättvisans och den politiska
klokhetens ande. —

Johnsons förslag till förändring i författningen kan betraktas
såsom hans politiska testamente. Det är hans sista politiska
kungörelse. Efter nedläggandet af sitt ämbete valdes han ännu
en gång till senator, drog sig därefter till baka till sitt hemland
Tennessee, lefde där i stillhet och alldeles utan politisk
verksamhet ända till år 1875, då han efter en kort sjukdom dog
den 31 juli.

Huru mycket äfven partihatet vanstält hans bild,
vitnesbördet om en karaktärsfast, klok man kan icke nekas honom.
Och beundransvärdt förblir alltid det, att en människa, som
först i sitt elfte lefnadsår lärde sig första bokstäfverna i abcd,
kunde växa upp till en så betydande kapacitet.

Blef hans död äfven icke såsom en Lincolns sörjd och
beklagad, så förstummades öfver hans graf dock ändtligen denna
ondskefulla fördömelselusta, som söker svärta karaktären och
pådikta honom laster för att göra mannen föraktlig. Nu måste
vän och fiende berömmande erkänna, att han varit en klok,
karaktärsfast statsman och ärlig människa, som likaledes står

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:15:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forenstat/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free