- Project Runeberg -  Andrew Johnson : Förenta Staternas president och striderna på hans tid /
164

(1880) [MARC] Author: Jean Schucht Translator: G. T. Rabenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kränkta rättvisan. Detta milda straff hade ju redan varit en
stor benådning. Men att befria dem från alla slags straff och
till och med åter låta dem komma till kongressen, såsom
Johnson faktiskt fordrade, det kunde till och med den fogligaste ieke
gå in på.

Man må dock blott betänka, att nordstaterna genom detta
krig förlorat öfver 300,000 man, och att öfver en million
hemvände såsom krymplingar. Och därtill tänke man på ländernas
förhärjande, på den till många milliarder uppgående förlusten i
förmögenhet! — Och upphofsmannen till denna kolossala
blodsskuld skulle därför icke ens lida det ringaste straff!!

Men för de unionstrogne handlade det icke blott om att
försvara den kränkta rättvisan, det gälde ju äfven att hindra
slafegarnes forna öfversitteri att åter komma till stånd, att förhindra,
att de nyss besegrade icke åter gjorde alla tillkämpade
rättigheter illusoriska och såsom förr dikterade för nordstaterna sina
godtyckliga mått och steg eller eventuelt åter grepo till vapen.
Att förhindra detta bjöd den politiska klokheten äfvensom
unionens statsintresse och dess trogna offervilliga befolkning, som i
åratal lidit krigets fruktansvärdaste lidanden.

Må nu Johnson af en utaf hemlandskänsla alstrad
tillgifvenhet för sine forne landsmän hafva handlat så, och emedan
han verkligen trodde sig genom sina allmänna benådningar
återställa frid och endrägt mellan segrare och besegrade, så
sväfvade han likväl i stor villfarelse, som är så mycket
oförklarligare, som han och hela verlden alt för väl kände slafhandlarnes
karaktär och tänkesätt och deras forna beteende. Och hvilken
motsägelse sedan!

I sin majproklamation stälde han sig såsom öfver måttan
sträng domare och ville till och med hafva de redan genom
kapitulation frie rebeilerne bestraffade, men om de både honom
om nåd, skulle den eventuelt beviljas dem. Och när han
formligen slösade med benådningar, vann han visserligen i
sydstaterna tvetydiga vänner, men i nordstaterna talrika fiender. Detta
var den första handling, som beröfvade honom en stor del af
Mans popularitet och väsentligen förminskade hans anseende.

Den andra misshagliga akten af ännu större vidd var
undantagstillståndets upphäfvande i de besegrade staterna och de knapt
oskadliggjorda rebellernas tillträde till kongressen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:15:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forenstat/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free