- Project Runeberg -  Andrew Johnson : Förenta Staternas president och striderna på hans tid /
166

(1880) [MARC] Author: Jean Schucht Translator: G. T. Rabenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

däruti var dem behjälplig, måste aflägsnas. I följd däraf
önskade man Johnsons fällande.

Såsom jag redan ofvanför berättade fäldes han också
verkligen af 35 röster och frikändes af 19. Men då för domens
trädande i laga kraft fordrades en tvåtredjedels majoritet, altså 36
röster, så hade den ena rösten, som saknades, till följd domens
ogiltighet, och Johnson kvarstod därför ända till valperiodens
slut i sitt ämbete.

Icke utan ett smärtsamt beklagande kan man skiljas från
en i andligt afseende så begåfvad man, som från de ringaste
förhållanden svingat sig upp till statens högsta äreställe och
gjort landet så utomordentliga tjänster, tils han råkade i denna
oförklarliga halsstarrighet, hvarigenom han kom i oenighet så väl
med de lagstiftande faktorerna som med alla insigtsfulla patrioter.
Man skall i första hand fråga: måste Johnson tillfredsställa
kongressens alla fordringar och såsom en viljelös person gilla och
publicera dess förordningar och lagar? — Skulle han uppfylla
de radikales alla önskningar och fordringar? —

Det hade han icke behöft, men han fick icke ställa sig i
strid med pluraliteten i senaten och i representanthuset
äfvensom med Grant, Schurz och andre män. Ännu mindre fick han
Tära inkonsekvent med afseende på sina förut uttalade åsigter.
Det var icke nödvändigt att låta hänga Jefferson Davis och hans
medhjälpare och konfiskera deras förmögenhet, som han förr
sagt, men några års fängelse hade de väl förtjänt. Det hade
icke tillintetgjort dem, och den allmänna rättvisan hade varit
försonad och unionsvännerna belåtne. Men om man också gillar
alla hans benådningar af de största ledarne, så kan ingen
förnuftigt tänkande gilla deras så snara tillträde till kongressen.
Det skulle hafva varit det största politiska fel, den största
oklokhet och en svår förbrytelse mot unionen och dess trogne
statsmedborgare, emedan de knapt besegrade rebellerna åter kunnat
missbruka dessa rättigheter.

Men att Johnson satte sitt veto emot Civil-Right-Bill,
hvarigenom de frigifne negrerne först blefvo människor, d. v. s.
juridiska personer, och erhöllo lagens skydd, var icke blott
o-klokt, utan äfven moraliskt förkastligt. Desse arme frigifne
fingo dock icke löpa omkring såsom vild boskap, som hvar och
en kunde misshandla utan att blifva straffad! Enligt
Civil-Hight-Bill fingo de anklaga den, som förolämpade dem, förvärfva

Y

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:15:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forenstat/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free