- Project Runeberg -  Andrew Johnson : Förenta Staternas president och striderna på hans tid /
167

(1880) [MARC] Author: Jean Schucht Translator: G. T. Rabenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och sälja fast egendom o. s. v., och dessa första grundvilkor för
hvarje mänskligt samhälle ville Johnson ännu förhålla dem under
den betydelselösa förklaringen, »att kongressen icke vore
beslutmässig, att ingen lag kunde utfärdas utan representanter från
sydstaterna!»

Detta var obestridligt den största villfarelsen i hans lif, det
största och till sina följder svåraste misstaget under hela hans
förra politiska verksamhet. Därigenom gaf han sig en moralisk
dödsstöt, och den fysiska följde snart efter. Lika stor var den
villfarelsen, att han trodde, att kongressen kränkte
författningen, när den ännu tils vidare uteslöt de knapt besegrade
re-bellerne från lagstiftningen och ännu icke ville tåla dem midt
ibland sig.

Man kan förr säga, att Johnson kränkte författningen, i det
han icke blott benådade de enligt författningen straffbare
högförrädarne, utan till och med åter förlånade dem såte och
stämma i kongressen.

Men nog med striderna. — Förnuft och statsklokhet voro
på kongressens sida, med den öfverensstämde unionens räddare
och befriare — Grant och Sheridan. Men Johnson var och
förblef en förhatad, föraktad man. Han var mer hatad och
föraktad, än han förtjänte, ty det låter icke uppvisa sig, att han
handlat så af oädla bevekelsegrunder. Man kan och får beskylla
honom blott för villfarelse och egensinne, och det förtjänar blott
medlidande. Hatet mot den förr så mycket firade förminskades
icke ens då, när han sedermera biföll kongressens mått och steg
och ratificerade och publicerade dess författningsamendement och
lagar. Denna allmänna afvoghet nedstämde honom till den grad,
att han blef högst melankolisk och få år efter
nedläggandet af sitt ämbete lade han sig till evig ro. Den 3 mars 1869
aflöstes han af Grant. Han lefde därefter mestadels i stillhet
och obemärkthet i sitt hem och dog den 31 juli 1875 i Carter
County-Tennessee, altså 6 år efter sitt presidentskap, såsom jag
ofvanför berättat. Johnson är och förblifver för alla statsmän,
ja, för hela den civiliserade mänskligheten ett lärorikt och
varnande exempel. Hans lif och verksamhet förtjäna därför att
blifva allmänt bekanta. Må vi förlåta honom hans villfarelse och
beundra hans andliga kapacitet och karaktärsstyrka, hvarigenom
han stigit så högt och gagnat sitt fosterland så mycket under de
största faror och tjänat såsom ett mäktigt stöd för lag och ordning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:15:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forenstat/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free