- Project Runeberg -  Andrew Johnson : Förenta Staternas president och striderna på hans tid /
180

(1880) [MARC] Author: Jean Schucht Translator: G. T. Rabenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Af valmännens röstantal framgår, att det demokratiska
partiet trots sitt stora nederlag ännu alltid var ganska talrikt.
E-huru tre sydstater ännu voro uteslutna från valet, erhöll det
republikanska partiet af omkring 5 millioner röstberättigade
likväl blott en pluralitet af 276,000 röster. För Grant röstade
ändock sydstaterna Florida, Arkansas, Nord- och Sydcarolina
äfvensom samtliga nordstaterna med undantag af staterna
New-York, Maryland, Newjersey, Delavare och Oregon, hvilka
förklarade sig för Seymour, men Tennessee valde Grant. Denne
öfvertog altså 1869 sitt ämbete.

Såsom president stäld midt i de häftiga partistridernas
svallvågor hade han nu en lika svår ställning som fordom på
slagfälten. Freden var sluten, armén betydligt reducerad, men den
enorma statsskulden måste nästan hvarje månad förminskas. Det
cirkulerade öfver 800 millioner endast i papperspengar! Likväl
fick man icke synas svag gent emot rebellstaterna. Unionen
måste stå starkt rustad, så vidt finanserna tilläto det. Ett
upprorets återupplågande var alt för lätt möjligt. Genom Johnsons
benådningspolitik hade öfver 200,000 rebeller återfått sin fulla
frihet, och dessa kunde lätt förnya det blodiga spelet. Slagsmål mellan
svarta och hvita, mellan forna slafvar och deras herrar
förekommo nästan dagligen.

Den vid friheten ovane negern todde sig bäst uppskatta den
samma genom att göra intet. Städer, plantager och fält voro
ruinerade! De svarta arbetskrafterna frossade i frihetsyra och —
slogo dank. För få hvita funnos, och ingen tänkte på att
invandra till rebellstaterna. Hela den därvarande befolkningen
befann sig i nöd och elände och stod fortfarande färdig till strid.
Den ringaste ordvexling ledde till blodiga sammanstötningar.

Såsom president visade sig Grant gent emot sydstaterna
såsom en järnfast krigare, som - visserligen städse är böjd för
försoning och mildhet, men likväl låter undertrycka hvarje
upprorsförsök. Han kvarlemnade där trupper i den mån de
behöfdes for de olika staternas mer eller mindre fredliga befolkning.
Och såsom besegrade hade de flesta af de samma fruktan och
respekt för sin segrare. Likväl försiggingo i Carolinastaterna, af
gammalt en härd för revolutionen, blodiga slagsmål; det kom
blott icke till större upplopp. Alla ojämnheter här och i de
andra staterna riktades icke direkt mot regeringen, utan hufvud-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:15:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forenstat/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free