- Project Runeberg -  Andrew Johnson : Förenta Staternas president och striderna på hans tid /
183

(1880) [MARC] Author: Jean Schucht Translator: G. T. Rabenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dedels år betydande summor afbetaltes på krigsskulden. Dessa
stora fredens värf äfvensom den fruktade auktoritet, hvarigenom
han höll de revolutionslystne i styr, föranledde de unionstrogne
att återvälja den förtjänstfulle mannen, när hans fyraåriga
ämbetsperiod gått till ända. Icke ensamt tacksamhet mot unionens
räddare bestämde dem härför utan äfven mannens stora,
oersättliga förmåga, som gjorde honom till en lika utmärkt
förvaltande ämbetsman som han visat sig vara en segerrik fältherre.
Detta återval måste betraktas såsom en lycka för unionen. De
ännu alltid väldigt jäsande omstörtningselementen hade att frukta
hans energiska hand och försigtighet, samt måste hålla sig lugnt
och foga sig efter de lagar, som de genom en förnyad revolution
traktade efter att afskaffa. Så bragte han lugn och ordning i
samhället och visste att åter förskaffa unionsregeringen respekt
både i in- och utlandet. Unionen blef åter en aktningsbjudande
verldsmakt, mot hvilken man icke ostraffadt får intrigera.

Nu gjordes äfven anspråken på skadeersättning gällande mot
England i följd af tillåtelsen att bygga och utrusta röfvareskepp.
För att undvika ett krig, nedsattes en europeisk skiljedomstol.
Denna erkände Amerikas fordran såsom rättvis och ålade
England att till unionen betala 15 millioner dollars i
skadeersättning, såsom jag redan ofvanför berättat. Det stolta Albion
måste altså göra bot, måste ut med penningarne, så vida det
icke ville riskera ett krig. —

Att ingen lycka är ogrumlad och fullständig på jorden, hafva
redan de äldsta folken uttalat både på vers och prosa. Äfven
Grants sista ämbetsår fördystrades genom många obehagliga
händelser. Man upptäckte nämligen kolossala bedrägerier,
försnillningar af åtskilliga ämbetsmän. Därför gjordes icke blott
presidenten utan hela det republikanska partiet ansvarigt.
»Republikanerna hafva misshushållat!» — skrek man ut i verlden.
Huru löjligt! Att vilja göra ett af millioner människor
bestående ärligt, patriotiskt parti ansvarigt för några ämbetsmäns
bedrägeri! —

Men Grant hade likväl kunnat vara vaksammare, skall man
säga. Man må likväl betänka, att hvarken i republiken eller i
monarkien statens öfverhufvud har till uppgift att kontrollera
hvarje kassaförvaltare. Det är en sak, som tillkommer
vederbörande revisorer. Lika litet får man göra presidenten ansvarig
därför, om högre ämbetsmän mottaga skänker för att därefter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:15:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forenstat/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free