Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
Den primitiva epoken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mekaniken lärer oss, att en flytande kropp, som hålles i
svängande rörelse, antager sferisk form: derföre antog också
jorden den rundade form, som utmärker både henne och de
flesta andra himlakroppar[1].
Jorden har icke endast en kretsande rörelse omkring
solen; hvarochen vet, att hon samtidigt hvälfver sig omkring sin
egen axel, hvilken sednare likformiga rörelse medför den
regelbundna omvexling, som vi kalla dag och natt. Men,
mekaniken har visat, och erfarenheten bekräftar denna theori, att en
flytande massa i dylik rörelse vidgar sig mot sferens eqvator
och afplattas mot dess poler, d. v. s. vid de begge
ändpunkterna af dess axel. Det är i följd af detta fenomen som
jorden under sitt flytande tillstånd vidgades vid sin eqvator och
afplattades vid polerna så att hennes ursprungligen sferiska
form förändrades till en ellipsoid.
Just denna utvidgning vid eqvatorn och afplattning mot
polerna är det kraftigaste bevis, som man kan åberopa för vår
planets ursprungligen flytande tillstånd. En fast och hård sfer,
t, ex. en biljardkula, skulle under århundraden kunna hvälfva
omkring sin axel utan att dess form det ringaste förändrades;
men ett klot af flytande form eller ett mjukt ämne skulle
derigenom vidgas på midten och afplattas vid sin axels
ändpunkter. Stödjande sig på denna grundsats, det vill säga
antagande för gifvet att jordklotet engång utgjort en flytande
massa, hade Newton på förhand förklarat, att jorden vore
vidgad vid eqvatorn och plattad vid polerna, samt tillochmed
uppgifvit huru stark denna afplattning borde vara. En direkt
uppmätning af begge delarne, som kort derefter anställdes,
bevisade till fullo sanningen af den berömde engelske
geometerns förutsägelser. År 1736 afsände den franska
vetenskapsakademien herrarne Maupertuis, Clairaut, Camus och
Lemonnier, jemte abbé Outhier, som var anställd vid observatoriet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
