Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Devoniska perioden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tid äro Atrypa reticularis (fig. 40), Spirigera concentrica
och Leptcena Murchisoni. Här börjar man äfven träffa
Productus subaculeatus. Slutligen förtjenar äfven Clymenia
Sedgwicki (fig. 41) att nämnas.
De vackra cephalopoder, hvaraf slägtet Goniatites utgjorde
en del och som voro beslägtade med den sekundära tidens
Ammoniter, lefde under den devoniska perioden.
Bland denna tids talrika stråldjur böra vi i första
rummet anföra Krinoideerna. Såsom exempel på denna ordning
tjenar Cupressocrinus crassus.
Enkriniterna, såsom man ofta kallar alla dessa djur, sutto,
då de lefde, fastade vid klippor på de största djupen i hafvet,
med munnen öfverst, lurande på sitt rof, och liknade sålunda
buskar af sten. Deras kropp bestod nemligen i allmänhet af
fem armar, hvilka öppnade eller utbredde sig för att gripa
sitt byte. Denna kropp uppbars på spetsen af ett slags
mångledad stam, som var fästad i sjöbottnen med ett slags rot.
På grund af detta fastsittande vid jorden och egenskapen att
kunna utbreda och hopsluta armarne likt en blomkalk har
man stundom gifvit Enkriniterna namnet »stenblommor».
Dessa djur lefde redan under den siluriska tiden; då fanns
i hafven ett hithörande slägte, som vi ofvan anfört, nemligen
Hemicosmites. Antalet Krinoideer förökades emellertid
betydligt i den devoniska periodens haf, men minskas åter i den
mån man aflägsnar sig från denna geologiska period, och i
våra dagar är det endast två slägten, som representera dessa
djur, hvilka funnos under så många och vexlande former i de
äldsta hafven.
Devoniska bildningar. – Dessa bestå af åtskilliga
skifferarter, sandsten och kalksten. De träffas i norra, vestra och
mellersta Frankrike, i Belgien, Ryssland, Spanien och
Amerika m. fl. st., men saknas nästan alldeles i Sverige. De
innefatta den äldre röda sandstensgruppen, som i England har
stor utbredning, och den så kallade äldre gråvackan.
De devoniska bildningarne innesluta de äldsta lager, man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
