- Project Runeberg -  Jorden före syndafloden /
74

(1868) [MARC] Author: Louis Figuier Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenkols-perioden. - Bergkalkens period.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

få bevingade insekter, af skalbaggarnes, rätvmgarnes och
sländornas ordningar, hvilka ihenne utvecklade sin brokiga färgprakt.

För hvilket öga, för hvilken tankeförmåga, för hvilka
behof frodades dessa ödsliga skogar? För hvilken dessa
majestätiska och ändlösa löfhvalf? För hvilken uppfördes dessa
sublima skådespel? Hvilka hemlighetsfulla varelser skådade
dessa under? Allt detta är en olöslig gåta, inför hvilken vårt
svaga förstånd böjer sig och tiger.

För att rätt skildra stenkolsperioden, måste man dela den
i två afdelningar: bergkalksperioden, som gaf upphof åt
betydliga hafsaflagringar, och den egentliga stenkolsperioden,
hvars bildningar tillhöra fasta landet. Begge dessa tidehvarf
hafva efterlemnat lager af brännbara ämnen; men det är
hufvudsakligen i den sednares bildningar som dessa lager
förekomma ymnigt och kunna tillgodogöras för menskliga behof
och industri.

*



BERGKALKENS PERIOD.

Den vegetation, som betäckte hafvets talrika öar under
denna tid, bestod af ormbunkar, fräken- och lummer-arter
samt nakenfröiga dikotyledoner.

Annularierna och Sigillarierna höra till nu fullkomligt
utdöda familjer af sistnämnde afdelning.

Annularierna voro små örter, som summo på ytan af
söttvattensamlingar; deras blad sutto många tillsammans i kransar
vid stjelkens och grenarnes leder. Sigillarierna åter voro
mycket höga träd med ogrenad stam och en stor rosett af smala
och nedböjda blad i toppen. Stammens yta var ofta fårad
och företer en mängd märken eller ärr efter de affallna
bladens fästpunkter, hvilka likna sigill; deraf deras namn. Fig.
42 föreställer ett stycke bark af en bland dessa Sigillarier,
som så ofta träffas i stenkolsgrufvorna, fig. 43 stammen af
samma växt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foresynd/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free