Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Miocen-perioden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ECHINODERMER.
Scutella subrotunda (fig. 163).
Planchen 164 visar oss hvad som hufvudsakligen utmärkte
miocen-perioden. Man ser här Dinotherium, hvilande bland
sumpmarkens växter, Noshörningen, Mastodon och på grenarne
af ett träd en storväxt apa, Dryopithecus. Växtrikets
representanter äro till största delen lika vår tids arter.
Anmärkningsvärd är denna täcka och täta vegetations yppighet. Detta
landskap erinrar om det, som vi framställde till läsarens
betraktande, då vi skildrade stenkols-perioden. Också har
närvarande periods vegetation af samma orsaker, det vill säga
genom markens nedsjunkande under vatten, gifvit upphof till
ett slags kol, som man finner i tertiär-bildningarne och som
fått namnet brunkol. Detta ofullständiga stenkol liknar icke
det, som finnes i öfvergångs-bildningarne, emedan det är vida
yngre och icke varit underkastadt inflytelserna af jordens egen
värme eller trycket af så talrika, derofvan afsatta berglager,
hvilka omständigheter, såsom vi i det föregående visat, hafva
gifvit öfvergångs-formationens stenkol deras täta och hårda
beskaffenhet.
Brunkolen, som man finner dels i miocen-, dels i
eocen-bildningarne, utgöra ett brännmaterial, som nu för tiden
insamlas och begagnas i åtskilliga länder, särdeles i Tyskland,
der det mångenstädes företräder stenkol. Brunkolsbäddarne
hafva stundom mer än 60 fots, men i trakten af Paris endast
några tums tjocklek, och omvexla der med leror och sandlager.
Man kan icke betvifla, att brunkolen, likasom stenkolen
äro qvarlefvor af fornverldens i jorden begrafna växter, ty man
finner i dem, ofta fullt igenkännliga, samma särskilda växtdelar,
som i vår tids skogar. Nyare botanister hafva genom sina
forskningar ådagalagt, att de växtarter, som gifvit upphof åt
brunkolen, tillhört en flora, hvilken mycket liknade det nuvarande
Europas.
Bland brunkolen finner man ett ganska märkvärdigt ämne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
