Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pliocen-perioden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läder, men han var så rutten, att man icke kunde medtaga annat än
fötterna och hufvudet; två af de förra hade man sändt till Irkutsk, och en
tredje till kansliet i Jakutsk. Jag såg i Irkutsk hufvudet och fötterna;
de syntes mig vid första ögonkastet hafva tillhört en fullväxt Rhinoceros.
Isynnerhet var hufvudet lätt att igenkänna, emedan det var betäckt med
sin hud, hvars hela yttersida var oskadad och försedd med flera korta hår.
Tillochmed ögonlocken voro icke ännu alldeles förstörda. I hufvudskålens
fördjupningar samt här och der under huden kände jag en massa, som
utgjorde återstoden af de förruttnade köttiga delarne. På fötterna anmärkte
jag ännu ganska elastiska qvarlefvor af senor och brosk, hvarpå endast
huden saknades. Hufvudet var beröfvadt sitt horn, och fötterna sina
klöfvar. Stället, der hornet borde hafva setat, hudfållen omkring
detsamma samt fötternas beskaffenhet utgöra säkra bevis att detta djur varit
en Rhinoceros. Jag har redogjort för detta ovanliga fynd i en uppsats,
intagen i Petersburger Akademiens Handlingar[1], dit jag hänvisar mina
läsare, för att icke behöfva upprepa min redogörelse. De få der se, af
hvad orsaker en Rhinoceros kunnat framtränga i de nordligaste länder till
Lena-flodens grannskap samt huru man i Sibirien kunnat påträffa så
många lemningar af märkvärdiga djur. Jag vill här endast meddela några
anmärkningar, för hvilka jag har att tacka Herr Argounof, emedan de innehålla
upplysningar om det land, der man funnit dessa egendomliga lemningar,
och om orsaken till deras långvariga bevarande i oskadadt skick.
»Den af Viloui vattnade trakten är bergig, och alla berglagren äro
vågräta. De bestå af gips- och kalkhaltig skiffer jemte lerbäddar, med
en stor mängd inblandad svafvelkis. Vid Vilouis stränder träffar man
lösa stenkolsstycken; sannolikt finnas de i lager högre upp vid samma
flod. Ån Kemtendoï, som rinner förbi ett helt berg af gips och bergsalt,
hvilket i sin ordning gränsar till ett alabasterberg, utfaller i Viloui mer
än 300 werst högre upp, än det ställe, der man funnit Noshörningen.
Midt emot detta ställe ligger nära floden en bergskulle af 15 famnars
höjd, dels bestående af sand, dels af sandstenslager. Noshörningens kropp
låg begrafven i groft grus nära denna kulle och har bibehållit sig till
följd deraf att marken här är ständigt frusen. Nära Viloui tinar den
aldrig upp till något synnerligt djup; endast på högre belägna sandiga
ställen förmå solstrålarne uppmjuka honom till två alnars djup. I
dalarne, der marken består dels af sand dels af lera, är marken ännu vid
sommarens slut kälnad en half aln under ytan. Vore icke detta händelsen,
skulle det ifrågavarande djurets hud och flera andra af dess delar
icke kunnat så länge bibehålla sig. Detta djur kan endast genom
syndafloden hafva blifvit fördt från sydligare trakter till nordens isiga nejder,
ty de äldsta krönikor omtala icke några sednare omstörtningar på
jordytan, hvilka man skulle kunna tillskrifva dessa Rhinoceros-lemningars
jemte elefant-skeletters kringspridning i Sibirien.» [2]
I nu meddelade utdrag ur Pallas’ Resor, hänvisar
författaren, för att undvika omsägningar, läsaren till en förut af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
