- Project Runeberg -  Jorden före syndafloden /
284

(1868) [MARC] Author: Louis Figuier Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Den quartära epoken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

historiens äldsta tider ansågos de stora ben, som man
händelsevis anträffade i jorden, hafva tillhört halfgudar eller stora
hjeltar. Sednare trodde man sig deri finna qvarlefvor af
jättar. Vi hafva redan förut omnämnt Grekernas villfarelse, att
anse en knäskål af en elefant hafva tillhört Ajax’ kropp.
Likaledes måste vi uti en fossil elefants ben söka den jätte, som
Plinius[1] omtalar hafva kommit i dagern vid en jordbäfning.
Vidare måste man till samma ursprung hänföra det föregifna
skelettet af Orestes, af 13 fots längd, som upptäcktes af
Spartanerna vid Tegea [2]; skelettet af Asterius, Ajax’ son, som
träffades på ön Lade och enligt Pausanias höll 19 fot i längd,
samt slutligen de stora ben, som funnos på ön Rhodus och
hvilka Phlegon från Tralles omtalar.[3]

Man skulle kunna fylla volumer endast med berättelser
om föregifna jätteqvarlefvor ur forntidens grafvar, och för
öfrigt finnas verkligen sådana böcker och äro tillochmed rätt
talrika i medeltidens literatur; de hafva titeln Gigantologi.
Alla mer eller mindre tillförlitliga uppgifter, alla sannfärdiga
eller uppdiktade berättelser, som i dem finnas samlade, låta
förklara sig genom tillfälliga fynd af ben efter elefanter,
snarare än efter andra vår tids eller fornverldens djur.

I alla dessa Gigantologier upprepas berättelsen om den
föregifne jätte, som i fjortonde seklet upptäcktes vid Trapani
på Sicilien, såsom Boccaccio omtalar, och som man icke
tvekade att taga för Polyphemus; likaledes historien om den jätte,
som enligt Fasellus i 16:de århundradet påträffades i Palermos
omgifhingar. Sistnämnde författare anför äfven andra ställen
på Sicilien, såsom Melilli mellan Leontium och Syracusa,
Carina 12 mil från Palermo, Calatrasi, Petralia m. fl på hvilka
man uppgräft jättars ben.

Kircher omtalar tre andra jättar, hvilkas qvarlefvor blifvit


[1]
Lib. VII, cap. XVI.

[2]
Plinius, l. c.; Aulus Gellius lib. XVI, cap. X.

[3]
Phlegon, De mirabilibus, cap. XVI.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foresynd/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free