Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glacial-perioden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i följd hvaraf de årligen flytta sig en viss våglängd.
Aar-glacieren i Schweitz, till exempel, framskrider hvarje år 234 fot.
I följd af ismassans lutning och tyngd samt den
understa delens invid marken smältning, sträfvar en glacier ständigt
att skrida framåt; men, då hans främre del genom beröringen
med den varmare luften hastigt smälter, förminskas han
samtidigt framtill. Det är skillnaden mellan dessa begge
verkningar, som utgör en glaciers verkliga flyttning framåt.
Den gnidning, som glacieren utöfvar mot sitt underlag
och mot omgifvande dalväggar, måste nödvändigt efterlemna
några märken i de bergytor, med hvilka han kommit i
beröring. Utefter hela den väg, som en glacier framskridit, finner
man också, att klipporna äro glattslipade, jemnade och
afrundade. Dessa klippors yta företer dessutom refflor i samma
rigtning, som glacieren rört sig, hvilka härröra deraf att
kantiga och hårda stenar, som äro infattade i isen nästan på
samma sätt som glasmästare-diamanten i sitt skaft, repa eller snart
sagdt gravera de förut glattslipade bergväggarne.
I ett arbete, som vi skola flera gånger åberopa,
förklarar C. Martins på följande sätt den mekanism genom
hvilken granitstycken, medryckta i en glaciers framskridande
rörelse, hafva repat, refflat och afrundat de mindre hårda
bergväggar, som glacieren under sin flyttning berört, samt
huru glaciererna i öfrigt inverka på den mark, hvarpå deras
massa länge hvilat med hela sin tyngd.
»En glaciers gnidning mot sitt underlag och sina sidoväggar, säger
C. Martins, är alltför stark, att icke efterlemna spår på de bergytor, med
hvilka han kommer i beröring; men hans inverkan på dem är olika allt
efter bergarternas mineralogiska beskaffenhet och efter sjelfva formen på
glacierens bädd. Om man med tillhjelp af de hålor i isen, som stundom
finnas vid glacierens kanter eller ända banar sig väg in mellan marken
och glacierens undeisida, så får man krypa på ett lager af grus eller fin,
fuktig sand. Undanrödjer man detta lager, så finner man att den
derunder befintliga hällen är slät, slipad och afnött genom gnidning samt
betäckt med rätliniga refflor, som stundom likna små fåror, men ännu oftare
så fullkomligt raka strimmor, som om de blifvit ditristade med en
grafstickel eller tillochmed med en mycket fin nål. Den mekanism,
hvarmedelst dessa repor åstadkommits, är densamma, som man i handtverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
