Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vulkaniska bergarter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfyller kratern och vulkanens inre kanal, upplyftes af
vattenångorna. Vid många tillfällen är denna ångas mekaniska
kraft så betydlig, att den uppdrifver lavan öfver
kraterbräddarne, hvarifrån sålunda bildas en eldström, som vältrar sig
ned utefter bergets sidor. Detta lavans stigande öfver
bräddarne vid bergets topp inträffar helst, då vulkanen har en
obetydlig höjd; är vulkanen deremot hög, så remnar berget
icke sällan nära foten och lavaströmmen utgjuter sig genom
denna remna öfver det kringliggande landet.
Lavaflödet åtföljes af ganska olika företeelser alltefter
lavans olika temperatur och flytbarhet samt bergsluttningarnes
större eller mindre lutning.
Såsnart lavan strömmat fram, svalnar hon snart nog på
ytan, samt stelnar och erhåller genom afkylningen en flisig
skorpa; genom sprickor i denna frambryta likväl ännu här och
der vattenångor. Men under denna öfversta skorpa fortfar
lavan att vara flytande och svalnar endast långsamt genom hela
sin massa. Hon rinner ytterst långsamt framåt, hindrad i sitt
lopp af stenflisor, som hopa sig framför denna brinnande ström
och af honom medföras.
Den hastighet, hvarmed en lavaström rörer sig, beror på
graden af hans flytbarhet, på hans massa och markens
sluttning. Man har iakttagit, att en del lavaströmmar inom en
timme framskridit mer än 3000 fot, men vanligen är deras
hastighet vida mindre. Deras omfång är i hög grad olika.
Den ansenligaste lavaströmmen på Etna har på vissa punkter
en mäktighet af 115 fot och mer än en svensk mils bredd.
Den väldigaste lavamassa, som bildats inom den historiska
tiden, framvältrade år 1783 ur Skaptor Jökul på Island. Hon
delade sig i två strömmar, hvilkas slutpunkter befunno sig på
sju svenska mils afstånd från hvarandra, och som på vissa
ställen hade en bredd af mer än en svensk mil och en
tjocklek af mer än 600 fot.
Ett egendomligt förhållande och som endast i viss grad
liknar vanliga vulkaners verksamhet har man att iakttaga i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
