- Project Runeberg -  Jorden före syndafloden /
401

(1868) [MARC] Author: Louis Figuier Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Om bergarters metamorfism.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lager. Så t. ex. hålla stenkolen i det kolfält, som utbreder
sig vester om Alleghany-bergen i Förenta Staterna, en viss
mängd flyktiga ämnen, hvilken efterhand minskas i samma
mån som man närmar sig dessa berg och isynnerhet
granitklipporna. Mängden flyktiga ämnen utgör 50 procent
vid Ohio, men nedgår till 40 proc. vid Manon-Gahela och
ända till 16, då man uppnår Alleghany-bergen. I de trakter,
som varit utsatta för de största omhvälfningar, i Pensylvanien
och Massachussets, äro stenkolen förvandlade till anthracit,
tillochmed till grafit.

Kalksten är en af de bergarter, på hvilka man lättast
kan iakttaga den allmänna metamorfismens verkningar. Så
länge han icke undergått någon förändring, tillhör han i
allmänhet de sedimentära bildningarne, i form af tät, grof kornig
eller jordartad kalk, hvilken sistnämnda kallas krita. Men
låtom oss betrakta honom i bergen, särdeles i dem som på
samma gång bestå af granit, såsom Pyreneerna, Vogeserna och
Alperna. Vi få dervid se hans ursprungliga beskaffenhet helt
och hållet förändras. I Alpernas djupa och långsträckta dalar
kan man följa och iakttaga kalkens förvandlingar på sträckor
af hela mil. Lagren förlora mer och mer sin regelbundenhet
i den mån, man närmar sig bergskedjans midt. De öfvergå
tillochmed slutligen till linsformiga samlingar och knölar, hvilka
ligga inneslutna midt i kristallinisk skiffer eller i
granitmassorna. Upp emot Alpernas högre trakter delar sig kalken i
mer och mindre regelbundna stycken; han blifver mera fast,
hård och klingande. Färgen blifver allt blekare, öfvergående
från svart till grå, i samma mån som de organiska och
bituminösa ämnen försvinna, hvilka ursprungligen voro inneslutna
i kalken. Derjemte ökas så småningom hans kristalliniska
beskaffenhet. Han kan tillochmed öfvergå till ett aggregat af
mikroskopiska kristaller och slutligen till en hvit, kornig kalksten.

Denna metamorfism har försiggått, utan att kalken blifvit
sönderdelad eller uppmjukad och halfsmält af hettan, ty man.
träffar i honom ännu igenkännliga fossilier, isynnerhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foresynd/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free