Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
gamla förhållanden, med bibehållen aktning, och
dock hade de förändrats, på ett sätt, obegripligt för
andra, oförklarligt nästan för dem själva. Deras
liv var icke som andra förförda unga flickors krossat
eller brutet, det var inböjt i dem själva; förlorade
för andra, sökte de förgäves att finna sig själva.
På samma sätt som man kunde säga, att han gick
genom livet utan att lämna spår efter sig (ty —
sålunda föreställer jag mig bäst hans oändliga
inåtvändhet i sig själv — hans fötter voro så
beskaffade, att han behöll spåret under dem), på
samma sätt kvarlämnade han heller intet offer. Han
levde i alltför hög grad andligt för att vara en
förförare i vanlig mening. Stundom antog han likväl
en parastatisk skepelse, en skenkropp, och var då
helt och hållet sinnlighet. Hans historia med
Cordelia är till och med så förvecklad, att det var
honom möjligt att själv uppträda som den förförde.
Ja, den olyckliga flickan själv kan stundom vara
tveksam därom, och också här äro hans fotspår så
otydliga, att varje bevis är omöjligt. Individerna
hava för honom endast varit incitament, han kastade
dem ifrån sig, liksom träden skaka av förbrukade
löv — han föryngrades, löven vissnade.
Men huru ser det månne ut i hans eget huvud?
Liksom han har lett andra vilse, så tänker jag han
slutar med att själv tappa bort sig. De andra har
han lett vilse icke i yttre avseende, vad dem
beträffar, men i inre. Det är upprörande, när en
människa leder en vandrare, som är villrådig om
vägen, in på oriktiga stigar, men vad är dock detta
i jämförelse med att bringa en människa att gå vilse
i sig själv! Den villfarande vandraren har likväl
den trösten, att trakten ständigt förändras omkring
honom, och med varje förändring födes ett hopp
om att hitta fram; den däremot, som går vilse i
sig själv, har icke ett så stort territorium att röra sig
på; han märker snart, att han går i ett kretslopp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
