Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
eller att väpna mig med en dolk — för att egga ditt
hån! — Fly vart du vill, jag är dock din, drag till
världens yttersta gränser, jag är dock din, älska
hundrade andra, jag är dock din, ja, i dödens timme
är jag din. Till och med det språk, jag använder
emot dig, måste bevisa för dig, att jag är din. Du
har dristat dig att bedraga en människa så, att du
blivit allt för mig, så att jag ville sätta all min glädje
i att vara din slavinna, din är jag, din, din, din
förbannelse.
Din Cordelia.
Johannes’!
Det var en rik man, han hade får och fä i
mängd; det var en fattig liten flicka, hon ägde blott
ett endaste lamm, som åt ur hennes hand och drack
ur hennes bägare. Du var den rike mannen, rik på
all jordens härlighet, jag var den fattiga, som blott
ägde min kärlek. Du tog den, du fröjdade dig åt
den; då vinkade lusten dig, och du offrade det lilla
jag ägde, av ditt eget kunde du intet offra. Det var
en rik man, han ägde får och fä i mängd, det var en
fattig liten flicka, hon ägde blott sin kärlek.
Din Cordelia.
Johannes!
Finns det då alldeles intet hopp? Kommer din
kärlek aldrig att åter vakna; ty att du har älskat
mig, det vet jag, om jag än icke vet, vad det är som
förvissar mig därom. Jag vill vänta, om tiden än
blir mig lång, vänta, tills du är trött vid att älska
andra, då skall din kärlek till mig åter stå upp ur
sin grav, då vill jag älska dig som alltid, tacka dig
som alltid, som förr, o Johannes, som förr!
Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
