- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
20

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spegel, det måste vara ett kval, gott, att du icke
känner jalusi. Hennes huvud är fullkomligt ovalt,
hon böjer det litet framåt, därigenom höjes pannan,
som reser sig ren och stolt utan någon som helst
avteckning av förståndsorganer. Hennes mörka hår
sluter ömt och mjukt intill pannan. Hennes ansikte
är som en frukt, varje övergång fylligt rundad;
hennes hud är genomskinlig och len som sammet
för känseln, det kan jag känna med mitt öga.
Hennes öga — ja, det har jag icke ännu sett, det
är dolt av ett ögonlock, väpnat med silkesfransar,
vilka böja sig som hakar, farliga för den som vill
möta hennes blick. Hennes huvud är ett
madonnahuvud, renhet och oskuld dess prägel; hon böjer sig
ned liksom madonnan, men hon är icke hänsjunken
i beskådandet av det ena; därför växlar också
uttrycket i hennes ansikte. Det hon betraktar är det
mångfaldiga, det mångfaldiga, varöver den jordiska
prakten och härligheten kastar en avglans. Hon
drar av sig sin handske för att visa spegeln och mig
en högerhand, vit och välformad som en antik, utan
någon prydnad, icke ens en slät guldring på det
fjärde fingret — bravo! — Hon slår upp ögat, huru
förändrat allt och ändå detsamma, pannan litet
mindre hög, ansiktet litet mindre regelbundet ovalt,
men mera levande. Hon talar med bodbetjänten,
hon är munter, glad, pratsam. Hon har redan valt
en två, tre saker, hon tar en fjärde och håller den
i handen, hennes öga böjer sig åter ned, hon frågar,
vad den kostar, hon lägger den avsides under
handsken, det måste vara en hemlighet, bestämd för —
en käresta? — men hon är ju icke förlovad — ack,
det finns många, som icke äro förlovade och ändock
hava en käresta, många som äro förlovade och ändå
icke hava en käresta... Skulle jag ge tappt på
henne? Skulle jag låta henne stanna ostörd i sin
glädje?... Hon vill betala, men hon har tappat sin
pung... hon nämner antagligen sin adress, den vill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free