Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bör man heller inte släppa alldeles ned, när man
skall anställa iakttagelser. Eller är det kanske inte
en slöja, utan endast en bred blond? Det är
omöjligt att avgöra i mörkret. Vad det än är, så hålles i
alla fall övre delen av ansiktet dold därav. Hakan är
rätt vacker, litet för spetsig; munnen liten och en
smula öppen, det kommer sig av att ni går för fort.
Tänderna — vita som snö. Så skall det vara. På
tänderna beror mycket, de äro en livvakt, som döljer
sig bakom läpparnas förföriska mjukhet. Kinden
blossar av hälsa. — Böjde man huvudet en smula åt
sidan, så vore det nog möjligt att tränga upp under
denna slöja eller denna blond. Tag er i akt. En
sådan där blick nerifrån är farligare än en gerade
aus. Det är som i fäktning — och vilket vapen är
så starkt, så genomträngande, så blixtrande i sina
rörelser och därigenom så förrädiskt som ett öga?
Man markerar hög kvart, som fäktaren uttrycker sig,
och faller ut i sekond; ju snabbare utfallet kan följa
ovanpå markeringen, desto bättre. Det ligger
någonting obeskrivligt i det ögonblick markeringen sker.
Det är som om motståndaren kände hugget, han
är träffad, det är sant, men på ett helt annat ställe,
än han trodde... Oförtrutet fortsätter hon att gå
framåt, utan fruktan och utan tadel, tag er i akt; det
kommer någon därborta, slå ned slöjan, låt icke hans
profana blick besmitta er, ni gör er ingen
föreställning därom, det skulle kanske under lång tid bli er
omöjligt att glömma den motbjudande ångest, med
vilken det berörde er — ni märker det inte, men jag
däremot, att han har överskådat situationen.
Betjänten är utsedd till det närmaste föremålet. — Ja,
där ser ni nu följden av att gå ensam med betjänten.
Betjänten har fallit. I botten är det löjligt, men vad
vill ni nu göra? Att gå tillbaka och hjälpa till med
att få honom på benen, låter sig inte göra, att gå
med en nedsmutsad betjänt är obehagligt, att gå
ensam betänkligt. Tag er i akt, vidundret närmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
