Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig... Ni svarar mig icke, se blott på mig, ingiver
er mitt yttre fruktan? Jag gör alls inte intryck på
er, jag ser ut att vara en godmodig människa från
en helt annan värld. Det är ingenting i mitt tal, som
oroar er, ingenting, som erinrar er om situationen,
ingen åtbörd, som i minsta mån träder er för nära.
Ni är ännu litet ängslig, ni har ännu icke glömt den
där vedervärdiga figurens djärvhet emot er. Ni
börjar känna er vänligt stämd mot mig, min
förlägenhet, som förbjuder mig att se på er, ger er
övertaget. Det gläder er och gör er trygg, ni kunde
nästan få lust att skämta en smula med mig. Jag
kan slå vad om att ni i detta ögonblick skulle ha
mod att taga mig under armen, ifall det bara fölle er
in... Alltså bor ni vid Stormgade? Ni böjer
huvudet kallt och flyktigt för mig. Har jag förtjänat
det, jag som hjälpte er ifrån hela den obehagliga
historien? Ni ångrar er, ni kommer tillbaka, tackar
mig för min artighet, räcker mig er hand — varför
bleknar ni? Är icke min röst oförändrad, min
ställning densamma, min blick lika stilla och lugn?
Denna handtryckning? Kan då en handtryckning ha
något att betyda? Ja, mycket, oerhört mycket, fröken
lilla, inom fjorton dagar skall jag förklara
alltsammans för er; ända till dess får denna motsägelse
förbliva olöst för er: jag är en godmodig människa,
vilken som en riddare kommer en ung flicka till
hjälp, och ändå kan jag trycka er hand på ett allt
annat än godmodigt sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
