Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på eftermiddagen bort till Vestergade, där man hade
sagt mig han skulle bo. Han stod emellertid icke
att finna, och det var förgäves som jag pustade
andan ur kroppen på mig genom att klättra upp ända
högst upp i huset. När jag skall till att gå ned igen,
nås mitt öra av en melodisk, kvinnlig röst, vilken
halvhögt säger: ”Alltså om måndag klockan ett på
utställningen, vid den tiden äro de andra ute, men
du vet, att jag aldrig vågar ta emot dig hemma.”
Inbjudningen gällde icke mig, utan en ung man, som
ett tu tre var utom dörren så raskt att icke ens mitt
öga, mycket mindre mina ben kunde följa honom.
Varför fanns det inte gas i trapporna, så skulle jag
åtminstone kunnat förvissa mig om det var mödan
lönt att vara så punktlig. Dock, hade det funnits
gas, så hade jag kanske ingenting fått höra. Det är
i alla fall förnuftigast så som det är, jag är och
förblir optimist... Vem kan det vara? På utställningen
myllrar det ju av unga flickor, för att använda donna
Annas ord i Don Juan. Klockan är precis tre kvart
på ett. Min sköna okända, måtte bara er
tillkommande i alla avseenden vara så punktlig som jag,
eller kanske ni snarare önskar, att han aldrig skall
komma en kvart för tidigt, som ni vill, jag står på
varje vis till er tjänst... ”Förtrollande trollkvinna,
fe eller häxa, låt dimman omkring dig skingras,”
uppenbara dig, du är antagligen redan här, ehuru
osynlig för mig, förråd dig, ty eljest vågar jag väl
inte vänta en uppenbarelse. Skulle det kanske vara
flera här uppe i samma ärende som hon? Väl möjligt.
Vem känner människans vägar, när hon går på
utställning. — Där i rummet närmast ingången
kommer ju en ung flicka, ilande, snabbare än det onda
samvetet efter syndaren. Hon glömmer att avlämna
sin biljett, mannen vid ingången hejdar henne. Gud,
vad hon har bråttom! Det måste vara hon. Varför en
dylik onödig häftighet, klockan är ännu icke ett, tänk
dock på att det är den älskade ni skall möta; kan det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
