Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
Den 14.
Jag känner knappast igen mig själv. Mitt sinne
brusar som ett upprört hav för lidelsens storm.
Därest en annan kunde se min själ i detta tillstånd,
skulle det förefalla honom som om den likt en julle
borrade sig med fören ned i havet, som om den i
sin hiskliga fart måste styra ned i avgrundens djup.
Han ser icke, att uppe i masten sitter det en matros
på utkik. Storma ni, vilda krafter, som bragts i
uppror av den mäktiga lidelsen, om era böljslag än
kasta skummet mot molnen, förmå ni dock icke
upptorna er över mitt huvud; jag sitter lugn som
bergkonungen.
Jag kan knappast finna fotfäste, liksom en
sjöfågel söker jag förgäves slå ned i mitt sinnes
upprörda hav. Och dock är en dylik orkan mitt element,
jag bygger därpå, liksom isfågeln bygger rede på
havet.
Kalkonhanarna brusa upp, när de få se rött, på
samma sätt går det mig, när jag ser grönt, varje gång
jag ser en grön kappa; och som mitt öga ofta bedrar
mig, så stranda stundom alla mina förväntningar på
en bärare från Fredrikssjukhuset.
Den 20.
Man måste begränsa sig, det är ett huvudvillkor
för all njutning. Det förefaller mig, som om jag
icke så snart skulle få någon upplysning om den
unga flicka, som så utfyller min själ och all min
tanke, att saknaden ständigt underhålles. Jag vill
nu förhålla mig alldeles lugn; ty också detta tillstånd,
den dunkla och obestämda, men Jikväl starka rörelsen
har sin sötma. Jag har alltid hållit av att under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
