Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
Jvpiters panna, icke blott Venus, som i avslutad
skönhet dyker upp ur havet, sådan är varje ung
flicka, vars kvinnlighet icke fördärvats genom vad
man kallar utveckling. Hon vaknar icke successivt,
utan med ens, däremot drömmer hon desto längre,
såvida människor icke äro nog oförnuftiga att alltför
tidigt kalla på henne. Men detta drömmande är en
oändlig rikedom. — Hon var sysselsatt icke med
sig själv, men i sig själv, och denna sysselsättning
var en oändlig frid och vila i sig själv. På detta sätt
är en ung flicka rik, att omfatta denna rikedom gör
en själv rik. Hon är rik, ehuru hon icke vet, att
hon äger något; hon är rik, hon är en skatt. Stilla
frid vilade det över henne och ett litet vemod. Hon
var lätt att lyfta på med ögat, lätt som Psyke, som
bäres bort av genier, ännu lättare; ty hon bar sig
själv. Låt kyrkans lärare strida om madonnans
himmelsfärd, den förefaller mig icke obegriplig, ty hon
tillhörde icke mera världen; men en ung flickas
lätthet är obegriplig och gäckar tyngdlagarna. — Hon
märkte intet och trodde sig för den skull heller icke
själv bemärkt. Jag höll mig på långt avstånd och
insög hennes bild. Hon gick långsamt, ingen brådska
störde hennes frid eller omgivningens ro. Nere vid
vattnet satt en dräng och fiskade, hon stod stilla,
betraktade vattenspegeln och de rinnande vågorna.
Hon hade säkert icke gått fort, men sökte likväl
svalka; hon löste på en liten duk, som under schalen
knutits omkring halsen; ett sakta luftdrag från sjön
drog hän emot en barm, vit som snö och dock varm
och full. Drängen tycktes icke vara belåten över
att han fått en åskådare av sin fångst, han vände sig
om med en tämligen flegmatisk blick och betraktade
henne. Han gjorde verkligen en löjlig figur, och
jag kan icke förtänka henne, att han bragte henne
att le. Hur ungdomligt hon log! Om hon varit ensam
med drängen, så tror jag icke att hon varit rädd för
att slåss med honom. Hennes öga var torrt och
strå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
