- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
47

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

47

har frälst hennes kvinnlighet, hon har icke
fördärvats. Å andra sidan kommer detta också att få
sin betydelse i och för hennes blivande uppfostran,
när man rätt förstår att framkalla det. Allt dylikt
inger i allmänhet stolthet, såvida det icke krossar,
och krossad är hon minst av allt.

Den 21.

Hon bor vid Volden, lokalförhållandena äro icke
de bästa, inga grannar, vilkas bekantskap man
kunde göra, inga offentliga ställen, där man
obcmärkt kan anställa observationer. Volden själv är
just ingen lämplig plats, man är alltför sedd. Går
man nere på gatan, så kan man icke gärna gå på
sidan alldeles intill Volden, ty där går aldrig någon,
och man skulle tilldra sig alltför mycken
uppmärksamhet, och går man som vanligt tätt intill husen,
så ser man själv ingenting. Fönstren åt gården kan
man också se från gatan, enär huset icke stöter till
något annat. Antagligen är det där hennes sovrum
är att söka.

Den 22.

I dag såg jag henne för första gången hos fru
Jansens. Jag blev presenterad för henne. Detta
tycktes hon icke stort fästa sig vid eller över huvud
bekymra sig om mig. Jag sökte förefalla så
obetydlig som möjligt för att dess bättre kunna vara
uppmärksam. Hon stannade där endast ett ögonblick,
hon hade blott kommit för att hämta döttrarna, som
skulle till kungens kök. Medan de båda flickorna
Jansen togo på sig ytterkläderna, blevo vi båda
ensamma i rummet, och med en kall, nästan
nedlåtande flegma framkastade jag ett par ord till henne,
vilka med oförtjänt hövlighet besvarades. De gingo.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free