- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
53

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

53

Cordelia, du min Cordelia. Jag kan icke låta bli
att småle vid tanken på den rutin, varmed jag en
gång i ett avgörande ögonblick skall komma att
uttala dessa ord. Man bör alltid göra förstudier,
allt bör på förhand vara i ordning. Det är intet
under, att diktarna alliid bruka skildra detta det
första du’ets ögonblick, detta sköna ögonblick, när
de älskande icke genom övergjutning (ehuru de
visserligen äro många, som aldrig bringa det längre)
utan genom nedstigande i kärlekens hav avkläda sig
den gamla människan och sedan, när de stiga upp
ur detta dop, för första gången riktigt känna
varandra som gamla bekanta, ehuru de endast äro ett
ögonblick gamla. För en ung flicka är detta
ögonblick alltid det skönaste, och för att rätt kunna njuta
det, bör man alltid vara något högre, så att man
icke allenast är baptisand, utan tillika präst. En
smula ironi gör detta ögonblicks andra ögonblick
till ett av de intressantaste, det är en andlig
avklädning. Man måste vara poetisk nog att icke störa
akten, och ändock måste skälmen ständigt sitta
på lur.

Den 2 juni.

Hon är stolt, det har jag sedan länge märkt.
När hon sitter samman med de tre flickorna Jansen,
så talar hon ytterst föga, deras pladder tröttar henne
synbarligen, ett visst småleende kring läpparna
tyckes tyda därpå. Jag bygger på detta småleende.

Stundom åter kan hon hängiva sig åt en nästan
pojkaktig ysterhet, till stor förvåning för flickorna
Jansen. Oförklarligt är det mig icke, när jag tänker
på hennes barndomsliv. Hon hade blott en enda
bror, vilken var ett år äldre än hon. Hon känner
endast far och bror, hon har varit vittne till allvarliga
scener, dylikt ger avsmak för det vanliga gåssnattret.
Hennes far och mor ha icke levat lyckligt samman;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free