- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
59

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

59

Stackars Edvard! Han vet rakt inte, hur han
skall bära sig åt med sin kärlek. När han vet, att
hon kommer dit till kvällen, så gör han toalett enkom
för hennes skull, tar på sig sina nya svarta kläder
enkom för hennes skull, sträcker upp sig i
manschetter enkom för hennes skull och gör på detta sätt
nästan en löjlig figur bland de ’ vardagsklädda
gästerna. Hans förlägenhet gränsar till det otroliga.
Vore det nu en mask så skulle Edvard vara en
farlig rival för mig. Förlägenhet fordrar stor konst
för att rätt användas, men man uppnår också mycket
genom densamma. Hur ofta har jag ej använt
förlägenhet för att narra en liten ungmö! Vanligen
uttala unga flickor sig mycket skarpt om förlägna
män, och likväl hålla de i smyg av dem. Litet
förlägenhet smickrar den lilla snärtans fåfänga, hon
känner sin överlägsenhet, det är handpengarna. När
man så har vvssat dem till sömns, så visar man just
vid ett tillfälle, då de icke kunna annat än tro att
man måste dö av förlägenhet, att man i själva
verket befinner sig så långt därifrån, att man gott
kan stå för sig själv. Genom förlägenhet mister man
sin karaktär av man, och den är därför också ett
relativt gott medel att neutralisera förhållandet
mellan könen. När de märka, att det endast var en
mask, bliva de därför skamsna och rodna i sitt inre.
De känna mycket väl med sig, att de på sätt och
vis ha överskridit sina gränser; de känna det ungefär
på samma sätt som när de alltför länge fortsatt med
att behandla en gosse som ett barn.

Den 7.

Så ha vi då blivit vänaer, Edvard och jag.
Mellan oss råder en sann vänskap, ett skönt
förhållande, vars like icke funnits sedan Greklands
skönaste dagar. Vi blevo snart förtroliga, sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free