- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
60

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60

jag efter att ha invecklat honom i en mängd
betraktelser angående Cordelia fick honom att tillstå
sin hemlighet. ’Det är så enkelt, i förtroendenas
stund slinker även den stora hemligheten med!
Stackars fyr, det är redan länge som han suckat!
Han sträcker upp sig varje gång hon kommer
och följer henne sedan hem på kvällen, medan
hans hjärta klappar vid tanken på att hennes arm
vilar på hans. Kikande på stjärnorna, promenera
de till hennes port, där han ringer på. Hon
försvinner, han förtvivlar — men hoppas på nästa gång.
Han har ännu icke haft mod att sätta sina fötter
över hennes tröskel, han, som dock har ett så
ypperligt tillfälle därtill. Trots det att jag i mitt stilla sinne
icke kan låta bli att skratta åt Edvard, så ligger det
dock något vackert i hans barnslighet. Trots det
jag inbillar mig eljest vara tämligen väl bevandrad
inom de erotiska känslornas värld, har jag likväl
aldrig på mig själv iakttagit detta tillstånd, denna
förälskelsens ångest och bävan — det vill säga, i
den grad, att den berövat mig fattningen, ty eljest
känner jag den nog, men på mig verkar den så, att
den snarare gör mig starkare. Kanske vill någon
här invända, att jag i så fall aldrig varit riktigt kär
— väl möjligt. Jag har skämt ut Edvard, jag har
uppmuntrat honom att lita på min vänskap. I
morgon skall han taga ett avgörande steg —
personligen gå åstad och inbjuda henne. Jag har lyckats
bringa honom på den förtvivlade idén att bedja mig
gå med; jag har lovat honom att göra det. Han ser
däri ett utomordentligt vänskapsprov. Tillfället är
helt och hållet sådant jag önskar det, det är att
falla med dörren in i huset. Skulle hon ha den
avlägsnaste aning om rätta innebörden av mitt
uppträdande i huset, så skall mitt sätt att bete mig
åter förvirra allt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free