- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
67

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

07

hållet, till tanten eller mig, då framkallar den
säkerhet, som härskar hos oss, vår jämna konversations
monotona hammarslag, den obehagligaste kontrast
till Edvards osäkerhet. Jag kan gott förstå, att det
måste förefalla Cordelia som om hennes tant vore
förhäxad, till den grad rör hon sig i min takt och
i mitt tempo. Icke heller kan hon deltaga i denna
konversation, ty bland de medel jag använt för att
uppröra henne är också det, att jag behandlar henne
alldeles som ett barn. Icke som om jag på grund
därav skulle tillåta mig någon som helst frihet emot
henne, långt ifrån, jag känner gott, hur skadligt
dylikt kan inverka, och det är här av största vikt,
att hennes kvinnlighet åter må kunna resa sig ren
och skön. Men på grund av mitt intima förhållande
till tanten är det mig en lätt sak att behandla
henne som ett barn, som ingenting förstår av
världen. Härigenom förnärmas icke hennes kvinnlighet,
den endast neutraliseras — ty hennes kvinnlighet
kan det icke förnärma, att hon icke vet besked om
torgpriser, men väl kan det uppröra henne, att detta
skall vara det högsta i livet. I och genom mitt
kraftiga bistånd överbjuder tanten nästan sig själv
i denna riktning. Hon har nära på blivit fanatisk,
något hon i sanning kan tacka mig för. Det enda
hon icke finner sig i hos mig är, att jag ingenting
är. Nu har jag tagit mig för att säga varje gång
det blir tal om ett ämbete, som blivit ledigt: det
är en plats alldeles som avsedd för mig! Och så
börjar jag ett djupt allvarligt samtal med henne
därom. Cordelia märker alltid ironien. Det är
endast det jag vill.

Stackars Edvard! Skada, att han icke heter
Fritz! Varje gång som jag i mina stilla tankar dröjer
vid mitt förhållande till honom, kommer jag alltid att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free