- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
77

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

T

att se till att hon icke skall falla likt en tung kropp,
utan som ande gravitera mot ande. Trots det att
hon skall tillhöra mig, får detta dock icke vara
identiskt med det osköna, att hon som en börda
skall vila på mig. Hon får varken vara mig i
fysiskt avseende ett påhäng eller i moraliskt
avseende en förpliktelse. Emellan oss två skall endast
frihetens egen lek råda. Hon skall vara mig så lätt,
att jag kan taga henne på min arm.

Nästan alltför mycket sysselsätter mig Cordelia.
Jag börjar åter mista min jämvikt, icke precis inför
henne personligen, när hon befinner sig framför
mig, men däremot när jag i djupasté mening är
ensam med henne. Jag kan längta efter henne, icke
för att tala med henne, utan blott för att låta hennes
bild sväva förbi mig, jag kan smyga mig efter henne,
när jag vet att hon gått ut, icke för att bli sedd, utan
för att se. Förliden afton följdes vi åt från Baxters,
Edvard gjorde henne sällskap hem. I största hast
skildes jag från dem och skyndade uppför en annan
gata, där min betjänt väntade på mig. I ett nu hade
jag kostymerat om mig och mötte henne så ännu en
gång, utan att hon anade det. Edvard var stum
liksom alltid. Helt säkert är jag förälskad, om
också icke i vanlig mening, och med dylikt måste
man alltid vara mycket försiktig — konsekvenserna
äro alltid farliga, och så är man det ju endast en
gång. Dock, kärlekens gud är blind; är man blott
klok, så kan man nog narra honom. Konsten är att
vara så mottaglig som möjligt i förhållande till
intryck, att veta, vilket intryck man gör på och vilket
intryck man får av varje ung flicka. På det viset
kan man till och med vara förälskad i många på en
gång, det vill säga, man är då förälskad på olika
sätt i var och en av dem. Att älska en är för litet;
att älska alla är ytlighet; att känna sig själv och
älska så många som möjligt, att låta sin själ i sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free