- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
94

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94

huset, och så främmande, ty hon kände icke världen,
utan endast den kärleksfulla moder, vilken osynlig
vakade över henne. Hon var verkligen intagande,
ung som ett barn, och dock smyckad med den ädla
jungfruliga värdighet, som inger vördnad.

Dock, snart var jag herre över min lidelse och
högtidlig och dum som det höves när man vill laga
att något betydelsefullt sker på ett sätt, varigenom
det intet får att betyda. Efter några allmänna
anmärkningar ryckte jag henne litet närmare och kom
nu fram med mitt ärende. En människa, som talar
som en bok, är vtterst tråkig att höra på; stundom
är det emellertid rätt ändamålsenligt, att tala på
detta sätt. En bok har nämligen den märkliga
egenskapen, att innehållet alltid medger olika tolkningar.
Denna egenskap får också ens tal, när man talar
som en bok. Jag höll mig mycket nyktert till de
brukliga formulären. Som jag hade väntat, blev hon
överraskad, detta är oemotsägligt. Men att göra mig
själv reda för hur hon såg ut, är vanskligt. Hon såg
mångtydig ut, ja, ungefär som den ännu icke
utkomna, men bebådade kommentaren till min bok,
en kommentar, som innehåller varje möjlig tolkning.
Ett ord, och hon hade skrattat emot mig, ett ord,
och hon hade varit rörd, ett ord, och hon hade undgått
mig. Men intet ord kom över mina läppar, jag förblev
löjlig och dum och höll mig noga till ritualen. —
”Hon hade känt mig så kort tid.” Herregud, sådana
svårigheter möter man endast på förlovningens trånga
väg, icke på kärlekens blomsterstigar.

Ganska sällsamt! När jag dagarna förut
övervägde saken, då var jag snabb nog i mina slutsatser
och säker på att hon i överraskningens ögonblick
skulle säga ja. Där ser man huru föga alla
förberedelser och uträkningar tjäna till! Saken utföll
icke som jag hade tänkt, hon sade varken ja eller
nej, utan hänvisade mig till tanten. Det borde jag ha

.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free