- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
99

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

99

kärleken, så har denna upphört. Jag har så gott
som alls icke kämpat eminus och är därför nu icke
vid slutet, utan vid begynnelsen. Först nu tar jag
fram vapnen. I besittning av henne är jag, det är
sant, nämligen i juridisk och spetsborgerlig mening;
men därav följer för mig alls intet, jag har långt
renare föreställningar. Förlovad är hön med mig,
det är sant; men om jag därav skulle sluta, att hon
älskade mig, vore det ett självbedrägeri, ty hon
älskar över huvud icke ännu. I laglig besittning av
henne är jag, och dock är jag icke i besittning av
henne, liksom jag omvänt mycket väl kan vara i
besittning av en flicka, utan att vara i laglig
besittning av henne.

Auf heimlich erröthender Wange
leuchtet des Herzens Gltiihen.

Hon sitter i soffan vid tebordet, jag på en stol
vid hennes sida. Denna ställning innebär det
konfidentiella och dock å andra sidan en förnämhet,
som avlägsnar. Ställningen kommer det
utomordentligt an på, det vill säga för den som har öga
därför. Kärleken har många positioner, denna är
den första. Hur kungligt naturen dock slösat på
denna unga flicka! Hennes rena, mjuka former,
hennes djupa, kvinnliga oskuld, hennes klara öga —
allt berusar mig.

Jag har hälsat på henne. Hon kom mig glatt
till mötes som vanligt, dock litet förlägen, litet
osäker, förlovningen måste dock göra vårt
förhållande något annorlunda, huru vet hon icke; hon
tog mig i handen, men icke med ett småleende
som eljest. Jag besvarade denna hälsning med en
lätt, nästan omärklig handtryckning; jag var mild
och vänlig, dock utan att vara erotisk.

Hon sitter i soffan vid tebordet, jag på en
stol vid hennes sida. En förklarande högtidlighet
vilar över situationen, en stilla morgonbelysning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free