Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
vända än detta, när jag oändligt gåtfullt säger om mig
själv: jag blev förändrad.
Din Johannes.
Min Cordelia!
Kärleken älskar hemlighet — en förlovning är
en uppenbarelse; den älskar tystnad — en
förlovning är en kungörelse; den älskar viskning — en
förlovning är en högljudd förkunnelse. Och dock
skall förlovningen tack vare min Cordelia just bli
ett ypperligt medel till att bedra fienderna. En mörk
natt finns ingenting farligare för andra skepp än
att hänga ut en lanterna, som bedrar mera än
mörkret självt.
Din Johannes.
Hon sitter i soffan vid tebordet, jag sitter vid
hennes sida; hon håller mig under armen, hennes
huvud vilar tyngt av många tankar intill min skuldra.
Hon är mig så nära och likväl ännu så fjärran, hon
ger sig hän, och dock tillhör hon mig icke. Ännu
finns där ett motstånd; men detta är icke subjektivt
reflekterat, det är kvinnlighetens vanliga motstånd;
ty kvinnans väsen är att hänge sig under form av
motstånd.
Hon sitter i soffan vid tebordet, jag sitter vid
hennes sida. Hennes hjärta klappar, dock utan
lidelse, barmen häver sig, dock icke i oro, stundom
skiftar hon färg, dock i lätta övergångar. Är det
kärlek? Ingalunda. Hon lyssnar, hon förstår. Hon
lyssnar till det bevingade ordet, hon förstår det,
hon lyssnar till en annans tal, hon förstår det som
sitt eget; hon lyssnar till en annans röst, som
gen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
