Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
modellerad i form av en blomma, som kraftig och
fyllig skjuter upp för att uppbära kronan, över vilken ’
åter ett fint utskuret flor av papper hänger ned, så
lätt, att det icke kan ligga stilla. Lampans form
erinrar om österlandets natur, florets rörelse om de
milda fläktarna i dessa nejder. Golvet är dolt av en
matta, flätad av en säregen sorts vidjor, ett arbete,
som strax förråder sin främmande extraktion. Under
ett eller annat ögonblick låter jag nu lampan vara
den ledande idén i mitt landskap. Då sitter jag
utsträckt med henne på marken under lampans
blomma. Men stundom åter låter jag flätmattan
framkalla föreställningen om ett skepp, om en
officerskajuta — vi segla då mitt ute på stora oceanen.
Då vi sitta långt borta från fönstret, blicka vi
omedelbart in i himlens gränslösa horisont. Också detta
förökar illusionen. När jag då sitter vid hennes sida,
låter jag dylikt visa sig för mig som en bild, som
ilar lika flyktigt över verkligheten, som döden gör
över ens grav.
Omgivningen är alltid av vikt, isynnerhet för
minnets skull. Varje erotiskt förhållande måste vara
genomlevat på det sätt, att det är en lätt att
åstadkomma en bild, som äger allt det sköna därav. För
att .det skall kunna lyckas, måste man isynnerhet
vara uppmärksam på omgivningen. Förefinnes icke
denna efter önskan, så måste den på något sätt
åstadkommas. För Cordelia och hennes kärlek passar
omgivningen fullkomligt. Vilken olika bild visar sig
icke för mig, när jag tänker på min lilla Emelie, och
dock, huru passade icke omgivningen även där!
Henne kan jag icke tänka mig, eller rättare, henne
skall jag endast kunna erinra mig i det lilla rummet åt
trädgården. Dörrarna stodo öppna, en’liten trädgård
framför huset begränsade utsikten, tvang ögat till att
stöta emot, till att stanna, innan det med dristigt mod
följde landsvägen, som försvann långt bort i fjärran.
Emelie var förtjusande, men obetydligare än
Cor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
