Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
henne är den egentliga kommunikationen mellan
henne och mig; ty vad som är del hos mannen,
det är det hela hos kvinnan. Det är icke på tankens
mödosamma väg hon skall arbeta sig fram till det
cändliga; ty kvinnan är icke född till arbete, utan
på fantasiens och hjärtats lätta väg skall hon gripa
det. Det oändliga är för en ung flicka lika naturligt
som den föreställningen, att all kärlek måste vara
lycklig. En ung flicka har överallt, varthän hon
vänder sig, oändligheten omkring sig, och övergången
är ett språng, men väl att märka ett kvinnligt, icke
ett manligt. Huru klumpiga äro i allmänhet icke
männen! När de skola taga ett språng, måste de taga
sats, göra långa förberedelser, mäta avståndet med
ögat, flera gånger springa fram endast för att skygga
till och åter vända tillbaka. Äntligen hoppa de och
falla i. En ung flicka hoppar på ett annat sätt. I
bergstrakter träffar man ofta tvenne framskjutande
fjällspetsar. En avgrund åtskiljer dem, förfärlig att
blicka ned i. Ingen man vågar detta språng. En
ung flicka däremot, så förtälja traktens bebyggare,
har vågat det, och man kallar det för jungfrusprånget.
Jag tror det gärna, liksom jag tror allt stort om en
ung flicka, och det berusar mig, när jag hör det
enfaldiga folket tala därom. Jag tror allt, tror till och
med det vidunderliga, häpnar däröver endast för att
tro; det enda, varöver jag häpnat här i världen, är
också en ung flicka, och som det är det första, så
skall det även bli det sista. Och dock är ett sådant
språng för en ung flicka endast ett hopp, under det
att mannens språng alltid blir löjligt därför att, hur
väldig sats han än tar, hans ansträngning likväl blir
som ett intet i förhållande till topparnas avstånd på
samma gång som den dock avger ett slags måttstock.
Men vem kunde vara nog dum att tänka sig en
ung flicka iaga sats7 Man kan visserligen tänka sig
henne springande, men då är detta springande självt
en lek, en njutning, en utveckling av behag,
var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
