- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
117

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

117

brev från henne, vari hon med mera kvickhet, än jag
hade tilltrott henne, gycklade med förlovningar. Jag
har kysst brevet, det är det käraste jag har mottagit
från henne. Rätt så, min Cordelia. Det är så jag
önskar ! .

Egendomligt nog bor det på Östergade två
konditorer mitt emot varandra. I andra våningen
till vänster bor en liten mamsell eller fröken. Hon
gömmer sig vanligen bakom en jalusi, som täcker
den ruta, bakom vilken hon sitter. Jalusien är av
mycket tunt tyg, och den som känner flickan eller
mera ofta sett henne, skall, såvida han har goda
ögon, med lätthet vara i stånd att igenkänna varje
drag, under det hon för den som icke känner henne
eller icke har goda ögon, endast avtecknar sig som
en mörk figur. Det sista är till en viss grad fallet
med mig, det första däremot med en ung officer,
som varje dag precis klockan tolv visar sig i
farvattnet och riktar sin blick upp mot den där jalusien.
Egentligen blev jag först uppmärksam på det vackra
telegrafiska förhållandet genom jalusien. Det finns
ingen jalusi för de övriga fönstren, och en sådan
där ensam jalusi, som blott skyler en enda ruta,
är vanligen tecken på att det jämt och ständigt
sitter en person bakom den. En förmiddag stod jag
i fönstret hos konditorn på andra sidan. Klockan
var just precis tolv. Utan att bekymra mig om de
förbigående fäste jag mitt öga på den där jalusien,
då plötsligen den mörka figuren där bakom börjar
röra sig. Ett kvinnligt huvud visade sig i profil
genom den närmaste rutan på så vis, att det på ett
egendomligt sätt vände sig i den riktning, i vilken
jalusien visade. Därpå nickade ägarinnan av detta
huvud mycket vänligt och dolde sig åter bakom
jalusien. Av allt detta slöt jag först och främst, att
den individ, på vilken hon hälsade, var en
mans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free