- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
119

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

119

sjunker i sig själv, man faller ihop, skulle man då
också falla i verkligheten, så ligger däri ingenting
påfallande.

Vilket intryck kan väl denna episod hava gjort
på min lilla fröken? Det är olyckligt, att jag inte
samtidigt kan befinna mig på båda sidorna av gatan.
Jag kunde nog få någon av mina bekanta att ställa
sig på andra sidan, men dels önskar jag alltid själv
göra iakttagelserna, dels kan man aldrig veta, i vilken
grad jag kan komma att sylta in mig i den här
historien och därför är det bäst att inte ha någon
förtrogen, då man eljest måste spilla tid på att ta
ifrån honom vad han vet och göra honom villrådig.

Jag börjar verkligen ledsna på min gode löjtnant.
Dag ut och dag in tågar han förbi i full uniform.
Det är ju en rysansvärd ståndaktighet. Men passar
sig sådant där för en soldat? Bär ni inte sidogevär,
min herre? Höves det er icke att taga huset med
storm och flickan med våld? Ja, ifall ni vore en
studiosus, en licentiat, en kapellan, som lever på
hoppet, då vore det en annan sak. Dock, jag förlåter
er, ty flickan behagar mig ju mera jag ser på henne.
Hon är vacker, hennes bruna ögon äro fulla av
skalkaktighet. När hon väntar, att ni skall komma,
förklaras hennes ansiktsuttryck av en högre skönhet,
som klär henne obeskrivligt. Därav sluter jag,
att hon måste äga mycken fantasi, och fantasien är
det vackra könets naturliga skönhetsmedel.

Min Cordelia!

Vad är längtan? 1I sammanhang härmed bruka
poeterna tala om att sitta fängslad. Huru orimligt!
Liksom blott den kunde längta, som sitter fängslad!
Liksom man inte kunde längta, när man är fri!
Antag, att jag var fri, hur skulle jag icke ändå
längta! För resten är jag ju fri, fri som fågeln, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free