Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
åtlyder dig icke som en tjänande ande, som om jag
stode utanför dig. I samma stund du bjuder, varder
din vilja, och med den jag; ty jag är en själens
förvirring, som blott väntar på ett ord av dig.
Din Johannes.
Min Cordelia!
Du vet, att jag tycker mycket om att tala med
mig själv. Jag har i mig själv funnit den
intressantaste person jag känner. Stundom har jag fruktat
för att jag skulle komma att sakna stoff för dessa
samtal, nu är jag utan fruktan, nu har jag dig. Jag
talar då nu och i all evighet om dig med mig själv,
om det intressantaste föremål med den
intressantaste människa — ack, ty jag är blott en intressant
människa, du det intressantaste föremål.
Din Johannes.
Min Cordelia !
Du tycker, att det är så kort tid jag har älskat
dig, du tyckes nästan frukta för att jag kunde hava
älskat förut. Det finnes handskrifter, vari det
skarpa ögat strax anar en äldre skrift, som under
tidens Jopp blivit undanträngd av obetydligt klotter.
Genom lämpliga medel utplånas den senare skriften,
och nu står den rätta, ursprungliga tydlig och klar.
På samma sätt har ditt öga lärt mig att i mig själv
finna mig själv, jag låter glömska förstöra allt, som
icke handlar om dig, och så upptäcker jag en
urgammal en gudomligt ung originalskrift, då
upptäcker jag, att min kärlek till dig är lika gammal
som jag s;älv
Din Johannes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
