Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Min Cordelia !
Jag är fattig — du är min rikedom; jag befinner
mig i mörkret — du är mitt ljus; jag äger intet,
behöver intet. Och huru skulle jag också kunna
äga något, det är ju en motsägelse, att den kan äga
något, som icke äger sig själv. Jag är lycklig som
ett barn, som intet kan och intet bör äga. Jag äger
intet; ty jag tillhör endast dig; jag är icke, jag har
upphört att vara, för att vara din.
Din Johannes.
Min Cordelia!
Min — vad menas med detta ord? Icke vad
som tillhör mig, utan vad som jag tillhör, vad som
innehåller mitt hela väsen, som så till vida är mitt,
som jag tillhör det. Min gud är ju icke den gud,
som tillhör mig, utan den gud, som jag tillhör, och
på samma sätt förhåller det sig också, när jag säger
mitt fosterland, mitt hem, mitt kall, mitt hopp. Om
odödligheten icke hade funnits förut, skulle denna
tanke, att jag är din, genombryta naturens vanliga
gång.
Din Johannes.
Min Cordelia!
Vad jag är? Den anspråkslöse krönikören, som
följer dina triumfer, dansaren, som böjer sig under
dig, under det du själv höjer dig i tjusande lätthet,
den gren du ett ögonblick vilar dig på, när du blivit
trött vid att flyga, den basröst, som lägger sig under
sopranens svärmeri för att det skall kunna stiga till
än högre rymder. — Vad jag är? Jag är den jordiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
