Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
tyngden, som fängslar dig vid marken. Vad är jag
då? Kropp, massa, jord, stoft och aska — du, min
Cordelia, du är själ och ande.
Din Johannes.
q
Min Cordelia !
Kärleken är allt, för den skull har för den, som
älskar, allt wpphört att äga betydelse i och för sig
själv och äger betydelse allenast genom den mening
kärleken giver det. Om en förlovad ung man i
gemen blev överbevisad om att det icke var hans
trolovade, utan en annan ung flicka, som han
bekymrade sig om, skulle han antagligen stå där som en
- förbrytare och hans trolovade uppröras. Du
däremot, det vet jag, du skulle se en hyllning i en sådan
bekännelse; ty att jag skulle kunna älska en annan,
det vet du är en omöjlighet, det är min kärlek till
dig, som kastar sin avglans över hela livet. När jag
då bekymrar mig om en annan, då är det icke för
att överbevisa mig själv om att jag icke älskar henne,
utan blott dig — det skulle vara förmätet — men då
min hela själ är full av dig, får livet för mig en
annan betydelse, det blir myt över dig.
Din Johannes
Min Cordelia !
Min kärlek förtär mig, endast min röst blir
övrig, en röst, som har förälskat sig i dig och
överallt tillviskar dig, att jag älskar dig. O, tröttar det
dig att höra denna röst? Överallt omgiver den dig;
som en mångfaldig, ostadig omfattning lägger jag
min genomreflekterade själ omkring ditt rena, djupa
väsen. Din Johannes.
$
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
