- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
138

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

att ledsaga er, jag är bunden av ett jaktlöfte, och
jaktlöften äro heliga.” — Ni antar — allt skall på
ögonblicket vara klart. — Så där, ja, nu behöver ni
inte vara ett spår förlägen, när ni härnäst råkar mig,
eller i alla händelser inte mera förlägen än vad som
- klär er förträffligt. Ni kan ha roligt åt hela historien,
skratta litet och tänka litet på mig. Mer begär jag
icke. Det kan synas obetydligt; för mig är det nog.
Det är början, och jag är isynnerhet stark i konsten
att börja.

I går kväll var ett litet sällskap samlat hos
tanten. Jag visste, att Cordelia skulle ta fram sin
stickning. Däri hade jag gömt en liten biljett.
Hon tappade den, tog upp den, blev förvirrad, fylld
av längtan. På detta sätt bör man alltid ta
situationen till hjälp. Det är otroligt, vilka fördelar man
kan vinna därigenom. En i och för sig obetydlig
biljett blir för henne, läst under dylika
omständigheter, oändligt betydelsefull. Mig kunde hon icke
komma i tillfälle att tala med; med avsikt hade jag
ställt det så, att jag måste föolja en dam hem. Hon
måste alltså vänta tills i dag. Detta kan alltid tjäna
till att borra intrycket djupare in i hennes själ.
Ständigt ser det ut, som om det var jag, som visade
henne all uppmärksamhet; den fördel jag därigenom
ernår, är att jag oupphörligt inpråglar mig i hennes
tankar, oupphörligt överraskar henne.

Kärleken har dock en egendomlig dialektik. Det
var en gång en ung flicka, som jag en gång var
kär i. På teatern i Dresden såg jag i fjol sommar
en skådespelerska, vilken förvillande liknade henne.
På grund därav fick jag lust och lyckades också att
göra hennes bekantskap och övertygade mig nu om
att olikheten var rätt stor. I dag möter jag en dam
på gatan, som erinrar mig om den där
skådespe

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free