- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
139

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

139

lerskan. Denna historia kan fortsätta hur länge
som helst.

Överallt omgiva mina tankar Cordelia, jag låter
dem utgöra en vakt av änglar omkring henne.
Liksom Venus drages i vagn av duvor, på samma sätt
sitter hon i sin triumfvagn, och jag spänner för
mina tankar liksom bevingade väsen. Själv sitter
hon där glad, rik som ett barn, allsmäktig som en
gudinna, jag går vid hennes sida. I sanning, en ung
flicka är och förblir dock naturens och hela tillvarons
tillbedjansvärda hostia! Ingen vet detta bättre än
jag. Skada blott, att denna härlighet varar så kort.
Hon småler mot mig, hon vinkar till mig, som om
hon var min syster. En blick påminner henne om
att hon är min älskade.

Kärleken har många positioner. Cordelia gör
goda framsteg. Hon sitter på mitt knä, hennes arm
slingrar sig mjuk och varm omkring min hals; själv
vilar hon vid mitt bröst, lätt, utan kroppslig tyngd;
de mjuka formerna knappast beröra mig; som en
blomma slingrar sig hennes intagande gestalt fritt
omkring mig. Hennes blick döljer sig bakom
ögonlocket, hennes barm är bländande vit såsom snö, så
glatt, att mitt öga icke kan vila på den, utan skulle
glida, om barmen icke hävdes. Vad betyder denna
rörelse? Är det kölden? Kanhända. Det är aningen,
drömmen om kärleken. Ännu saknar den energi.
Hon omfamnar mig abstrakt såsom skyn den
förklarade, vekt som en fläkt, mjukt som man
omfamnar en ört; hon kysser mig obestämt, som himlen
kysser havet, milt och stilla som daggen kysser
blomman, högtidligt som havet kysser månens bild.

Hennes lidelse skulle jag i detta ögonblick vilja
kalla naiv lidelse. När nu vändningen har inträffat
och jag börjar att på allvar dra mig tillbaka, då
skall hon skrida till det yttersta för att riktigt kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free