Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Min Cordelia!
”Min — Din”, dessa ord omsluta som en
parentes mina brevs fattiga innehåll. Har du lagt
märke till att avståndet mellan dess armar blir
kortare? O, min Cordelia! Det är skönt, ju
innehållslösare parentesen blir, dess betydelsefullare
blir den.
Din Johannes.
Min Cordelia’!
Är en omfamning en strid?
Din Johannes.
Vanligen håller sig Cordelia tyst. Detta har
alltid varit mig kärt. Hon är en för djup kvinnlig
natur för att plåga en med hiatus, en talfigur,
vilken isynnerhet är egendomlig för kvinnan och
som är oundviklig, när mannen, som skall bilda den
föregående och efterföljande begränsande
konsonanten, är lika kvinnlig som hon. Stundom förråder
likväl ett kort enstaka yttrande, huru mycket som
bor inom henne. Jag är henne då behjälplig. Det
förefaller då, som om det bakom en person, vilken
med osäker hand totade till några tillstymmelser till
någon teckning, stode en annan skickligare, vilken
undan för undan gjorde konturerna djärva och
avrundade. Hon överraskas själv, och dock. är det,
som tillhörde det henne. Därför vakar jag över
henne, över varje tillfälligt yttrande, varje löst
framkastat ord, och när jag giver henne det tillbaka, har
det alltid blivit till något betydelsefullare, som hon
på en gång känner och icke känner igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
