- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
152

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152

hade varken öga eller öra för henne. Idén själv
var intressant och fängslade henne. Det skulle
också ha varit oriktigt att börja den nya operationen
med att vara kall i hennes närvaro. När jag nu har
gått och tanken icke längre sysselsätter henne,
upptäcker hon lätt, att jag var annorlunda än jag brukade.
Det att hon i sin ensamhet upptäcker förändringen,
gör upptäckten långt smärtsammare för henne och
gör verkningen långsammare, men desto mera
inträngande. Hon kan icke ögonblickligen skaffa sig
utbrott, och när då tillfälle därtill erbjudes, har hon
redan hunnit tänka så mycket, att hon icke på en
gång kan giva luft däråt, utan alltid behåller ett
residuum av tvivel. Oron växer, breven upphöra,
den erotiska näringen avknappas, kärleken hånas
som en löjlighet. Kanske hon ett ögonblick följer
med, men i längden kan hon icke stå ut. Hon vill
nu fängsla mig genom samma medel, som jag själv
använt gentemot henne, genom det erotiska.

Beträffande frågan om förlovningars upphävande
är varje flicksnärta en stor kasuist; och ehuru
någon undervisning häruti icke meddelas i skolorna,
så finns det likväl ej en tös, som icke vet förträffligt
besked. när det spörsmålet kommer på tapeten, i
vilka fall en förlovning bör brytas. Besvarandet av
denna fråga borde utgöra det stående ämnet för den
sista examenskrian i flickskolorna, och ehuru jag
vet, att de uppsatser, som författas i dessa
läroanstalter, eljest äro mycket enformiga, så är jag viss
på att man här icke skulle komma att sakna
omväxling, då problemet i sig självt öppnar ett vidsträckt
område för en ung flickas skarpsinne. Och varför
skall man icke giva en ung flicka tillfälle att på det
mest glänsande sätt exponera sitt skarpsinne? Eller
skall hon icke just här få tillfälle att visa, att hon är
mogen — att förlovas? Jag har en gång upplevat
en situation, som intresserade mig mycket. I en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free