- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
167

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

167

skepparhistoria räknas. Att förstå sig på ögonblicket
är just ingen lätt sak, och den, som missförstår det,
får naturligtvis lida därav för hela livet. Ögonblicket
är allt, och i ögonblicket är kvinnan allt,
konsekvenserna förstår jag icke. Bland konsekvenserna är .
också den att få barn. Nu inbillar jag mig
visserligen, att jag är en tämligen konsekvent tänkare,
men om jag så blev galen, är jag icke i stånd till att
tänka mig till den konsekvensen, jag förstår den alls
icke, till att göra det forådras det säkerligen att man
själv är äkta man.

I går besökte Cordelia och jag en familj ute på
dess sommarnöje. Sällskapet uppehöll sig för det
mesta i trädgården, där man fördrev tiden med lekar
av olika slag. Bland annat ägde också ringkastning
rum. Jag begagnade tillfället, när en annan herre,
som kastat ring med Cordelia, avlägsnade sig, till
att avlösa honom. Vilken rikedom av behag hon
utvecklade, ännu mera förförande genom lekens
förskönande ansträngning! Vilken intagande harmoni
i de växlande rörelserna! Hur lätt var hon icke —
som dans över ängar! — hur full av kraft, ehuru
utan att behöva motstånd, hur dityrambiskt .hennes
uppträdande, hur utmanande hennes blick! Leken
själv ägde naturligtvis ett synnerligt intresse för
mig. Cordelia tycktes icke uppmärksam därpå En
allusion, som jag riktade till en av de närvarande,
om det vackra bruket att växla ringar, slog ned
som en blixt i hennes själ. Från detta ögonblick
vilade en ’högre belysning över hela situationen, en
djupare ’betydelse: genomträngde den, en högre
energi genomglödgade henne. Jag höll bägge ringarna
på min käpp, men dröjde ett ögonblick, i det jag
växlade ett par ord med de kringstående. Hon
förstod denna paus. Jag kastade ringarna tillbaka till
henne. Ögonblicket efter grep hon dem bägge på
sin käpp. Liksom av väårdslöshet kastade hon dem
båda två på en gång lodrätt upp i luften, så att det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free