- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
171

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

171

hade genomgått. Detta har avskräckt henne, och
detta kan jag icke förtänka Diana, jag säger nämligen
med Euripides: jag vill hellre tre gånger draga i fält
än en gång föda barn. I Diana kunde jag nu icke
egentligen förälska mig, men jag nekar icke, att jag
skulle ge mycket för ett samtal, en artig
konversation, med henne. Håna och gäcka måste hon förstå
som ingen annan. Min goda Diana har tydligen på ett
eller annat sätt förskaffat sig insikter, vilka göra
henne långt mindre naiv än Venus själv. Jag skulle
icke bry mig om att lura på henne i badet, visst icke,
men jag skulle snärja henne med mina frågor. Om
jag skulle bege mig till ett rendez-vous, där jag icke
var fullt viss om min seger, skulle jag förbereda mig,
väpna mig och sätta alla erotikens andar i rörelse
genom att samtala med henne.

Ofta har jag grubblat över vilken situation,
vilket ögonblick, som väl måste anses som det mest
förförande. Svaret härpå beror naturligtvis på. vad
det är man åtrår och huru man åtrår och huru man
är utvecklad. Jag för min del håller på
bröllopsdagen, framför allt ett bestämt ögonblick därav. När
den unga flickan står smyckad som brud’ och all
hennes prakt likväl bleknar för hennes skönhet och
hon själv i sin tur bleknar, när blodet stockar sig,
när barmen vilar, . när blicken: famlar, när. foten
vacklar, när mön skälver, när frukten mognar; när
himlen upplyfter henne, när:allvaret styrker henne,
när löftet bär henne, när. bönen välsignar henne, när
myrten bekransat henne; när hjärtat bävar, när ögat
fäster sig vid marken, när’ hon döljer sig i sig själv,
när hon icke tillhör världen för att helt och hållet
tillhöra henne; när barmen böljar, ’när gestalten
suckar, när rösten sviktar, när tåren dallrar, innan
gåtan förklaras, när facklan tändes, när
-brudgummen väntar — då är ögonblicket inne. Snart är det
för sent. Det återstår endast ett steg, men det kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free