Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Vi älska sprit, vi älska snus
och ärter och buljong,
vår kaffepannas dova sus,
vårt smör och socker, gryn och ljus —
allt, allt, vad vi ha ägt en gång,
är blott en syn, en sång.
Vem täljde väl de striders tal,
när i var kö man stod,
när mjölken kom, så blå och skral,
när fläsk ej fanns för hungerns kval,
när snäst man gick från bod till bod,
då krävdes tålamod.
Och fördes vi att bo i glans
bland guldmoln i det blå,
det blev för oss en annan dans,
där kanske mat och pilsner fanns,
men jobbarna de skulle stå
inunder och se på.
Din blomning stannar i sin knopp,
den vissnar bort i tvång;
och minskar gör vår stackars kropp
för varje dag som rinner opp —
snart trycka vi på en kupong
vår fosterländska sång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
